Det var egoisten i mig som talade igår. I det förra inlägget.
Hon finns där ibland. Som ett irriterande moment. Och hon vill att allt ska vara på hennes villkor. Utan anpassning och kompromisser.
Hon är en ganska jobbig liten skit.
Som kontrast till henne finns supermamman. Hon som vill alla väl och som gärna går upp klockan fem på morgonen och bakar scones. Och städar hela huset utan att be om hjälp.
Sedan finns även stålkvinnan (som fixar allting och inte ser några som helst begränsningar), diamantringen (som vill blänka och förföra), den tysta skogsmusen (som bara vill sitta bakom en sten och gömma sig och som inte riktigt orkar med den stora vida världen), lantlollan (som känner sig som kusinen från landet på stora sociala tillställningar och helst av allt bara vill gå hem istället för att mingla omkring med dyra champagnedrinkar) och gurun (som tror gott om alla och som helst vill mässa sitt mantra i lotusställning hela dagarna).
Och många, många fler. Alla delar blir en helhet. Blir jag.
Hej vännen
SvaraRaderaSkifttangenten fungerar tyvärr inte på den här laptopen, så det blir inga utropstecken eller annat som man hade kunnat önska.
Jag är bara tvungen att kommentera ditt senaste inlägg. Visst bor det en hel del olika personer i varje människa och du har lyckats beskriva dig på ett helt fenomenalt sätt och jag kunde inte låta bli att skratta när jag läste det. Det kanske inte var meningen att man skulle skratta åt det, men du skriver på ett humoristiskt sätt *glad gubbe*. Jag hoppas allt är bra med er och lilla Signis. Vad spännande det är att följa alla framsteg hon gör. Hoppas hoppas att vi kan ses i augusti. KRAM
Det här inlägget älskar jag!! Du är så jävla klok. Och rolig.
SvaraRaderaHärligt skrivet och så rätt så rätt! Alla har vi olika sidor i oss och olika delar som gör den härliga individen som är oss. Tänk vilken självinsikt, det är inte alla som når den :-)
SvaraRaderaSnacka om igenkänning...
SvaraRaderaDu skriver så bra! Visst är det så, alla delar blir en. Både bra och dåliga bitar. Glömda och gömda bitar.
SvaraRaderaVisst är det så. Alla delar MÅSTE finnas där. Konstigt då att man/du/jag måste skriva och liksom gottgöra den där egoistiska, hemska tanken om att bara få vara i fred en stund.
SvaraRaderaHej du härliga tjej!
SvaraRaderaBra skrivet! Mmm, den där supermamman står som en skugga och lurar för det mesta...men det där med att vara egoist, att man alltid ska få skuldkänslor när man är lite egoistisk!Jobbigt, för i grund och botten är man ju bara människa och man behöver vara lite egoist ibland, och man får bli trött på sitt barn (eller egentligen är det ju inte barnet utan situationen)...Åh vad jag svamlar, men men jag känner igen mig i alla fall! (som vanligt i dina inlägg) Du får ta en ledig kväll och bara vara du och sen nästa dag har du kanske lite nya krafter?Kramar!!
Mitt liv precis som på film - klart du får skratta, faktiskt hur mycket du vill :) För livet är ju sådär galet ibland.
SvaraRaderaSjälvklart ska vi ses i augusti. Jag tänkte ringa dig och stämma av lite grejer. Puss.
Att leva ett liv - tack! Vilken fin kommentar.
Superquinnan - ja, en självinsikt är det, men ibland kan den också vara jobbig. Alla delar blir liksom förstorade ibland, på gott och ont.
Sanna - skoj att du kände igen dig, men som sagt, vi har nog alla dessa delar inom sig, eller andra.
Hannah - "glömda och gömda bitar", det var fint skrivet.
Kaffeflickan - ja, visst är det dumt, och kanske lite kvinnligt också, att försöka gottgöra de dåliga sidorna
johanna - precis, det är ju inte barnet utan situationen som man/jag blir trött på. Tack vännen!