Bra! (Just nu tycker jag nästan att 75% känns lite för min del, hade nog velat jobba lite mer, men så snart dottern börjar på förskola lär jag tycka att 75% är fullt tillräckligt. Förmodligen mer än tillräckligt.)
Åh vad härligt! Vill också, men vågar inte riktigt än. Har fortfarande provanställning, tänk om jag inte får fortsätta om jag begär att få jobba deltid.. Hur hade du gjort?
Anna ser dej - jag vet, höga vuxenpoäng :) Om Bitterfittan skulle jag kunna skriva ett helt inlägg. Kanske gör jag det. Den berörde mig. Djupt. Och är fantastiskt läsvärd och tankeväckande, på alla sätt och vis. Men samtidigt - jag är STOLT över att vara kvinna och ha möjligheten att föda barn och stanna hemma med dem och gå ner i arbetstid. Livet är så jävla långt, tiden med de små barnen är alltför kort. Jag hinner liksom jobba ihjäl mig och göra karriär, om det nu är det jag vill. Och sen är jag asbra på att dela ansvar. Och min man tar ansvar. Men visst, vi får se hur det blir när Signe börjar dagis och jag jobbar 75
Anna funderar - ja, jag är ju bra på det där, att lyssna på mig själv. Så även nu.
Att bli mamma - ja, jag jobbar ju heltid nu och det funkar alldeles utmärkt eftersom mannen är hemma med Signe. Så jag förstår vad du menar. Men jag tror att du kommer att tycka att 75 % är alldeles lagom när din flicka börjar dagis.
Frida - jag hade nog väntat ut provanställningen (såvida den inte är alltför lång) Sen har du laglig rätt att gå ner på deltid, dvs företaget kan inte hindra dig. Lycka till!
Arvids mamma - visst serru, nu är man liksom mamma på riktigt :) Och jag håller med, mer tid åt barnen! Och tack själv, det var mysigt!
Vad skönt att Signe fick plats på det dagis ni önskade ! Att jobba 75% när hon börjar där verkar klokt. Dels växer ju din mage och dels blir dagarna ganska långa för henne ändå med tanke på restid osv. Det var kul att ses i måndags men timmarna gick så fort... Nu börjar mitt Alien-öga se ut som ett vanligt öga igen... Sköt om er ! Kram Helena
Mycket klokt beslut! :-) Jag jobbade 100% i fem månader innan jag gick ner till 75% och det var fem månaders plåga både för mig och min stackars dotter som grät av trötthet varenda dag jag hämtade henne från dagis.
Jag är alltid så sen med att kommentera så alla har redan hunnit skriva allt som jag funderar på att skriva. Men det hjälper oerhört att få gå ner lite i tid. För min del gäller det mest, eftersom jag är en sån lat människa, att jag faktiskt har massvis med sparad ork till att hitta på nånting efter jobbet/dagis med min dotter.
Grattis till dagisplatsen! Kul att ni fick förstahandsvalet? Ska din man också gå ner till 75%? Hoppas det, det är så många mammor som gör det och inga pappor... Undrar varför egentligen? Om det är bara du som ska jobba deltid, se till att ha koll på hur det påverkar din pension. Vuxenpoäng deluxe, jag vet, men alltför många mammor tror jag tänker lite för mycket i nuet (det är så viktigt att vara hemma NU när barnen är små) och inser inte att det kommer surt efter i o m mycket lägre pension...
Vilket bra val! Grattis! Och grattis till dagisplatsen, visst känns det så tryggt och bra när man fått den plats man vill? Nu ska N och jag iväg och reashoppa på Polarn :-) Kram!
Helena - jag vet, timmarna gick alldeles för fort. Vi får försöka boka upp tid för bara dig och mig snart. Lite mammalyx sådär. Utan män och barn. Även om det alltid är kul att umgås med dem också. Såklart! Skönt att ögat börjar bli bättre! Kram
Sissi - Det är tufft ibland när man måste jobba heltid utan att vilja det. Många föräldrar har det ju så, utan att kunna påverka. Jag och min man kan påverka och det känns fantastiskt skönt. Och i höst är det jag som jobbar deltid, när jag startar mitt företag blir det nog han som jobbar deltid. Sen får vi se. Men för oss är det självklart att ta gemensamt ansvar.
Ankie - Åh, det där lät som en slogan "Härlig höst hägrar" Det snor jag, rakt av :)
Jen - visst är det skönt att veta att vi slipper denna jäkla heltid och all stress det medför. Grattis till dig! Och till mig :)
Uttrycksrum - ja, det är drömmen. På sikt. Men jag är nog ganska inställd på att det blir ännu mer jobb när jag startar företaget. Men då jobbar mannen mindre. Barnen får aldrig, aldrig bli lidande. Och jag kan förresten inte sluta tänka på det där med din krypande chef. Fan vad bra!
Hanna - tack snälla du! Och det där med lat känner jag igen, till viss del. Och jag skulle aldrig orka busa med Signe om jag hade tillbringat nio timmar på jobbet + två timmar i resväg dit och hem. Aldrig. Så det här blir bra. Jättbra.
U - tack för bra kommentar. Min man kommer att jobba heltid under hösten, sen är det nog så att vi byter när jag är tillbaka från (eventuell) föräldraledighet. Då kommer jag nämligen att starta mitt företag och kommer nog att behöva jobba en hel del. Håller helt med dig om att många kvinnor ramlar i pensionsfällan, men jag är medveten om det och min man också. Och för honom är det självklart att också jobba deltid emellanåt. Han vill hellre vara med Signe på heltid än jobba så :)
Jenny - åh, rea på Polarn låter trevligt. Shoppa något till mig och Signe vettja ;) Och ja, det känns tryggt och bra att ha fått förstahandsvalet. Jag vågade nog inte riktigt tro att det skulle gå så bra. Kram till er
Kristina - okej, menar du att du också funderar på att du eller din ska gå ner i arbetstid? Grattis i sådana fall! Men som sagt - vi gör alla det som passar bäst för just vår familj.
Jag har egentligen inte diskuterat det här med att jobba deltid med någon. Har en (knäpp?) inställning om att jag bör jobba 100%... Det har inget med ekonomi att göra, vi har råd att jobba deltid, så det är kanske en fråga om jämlikhet? Eller för att vara duktig flicka måste man klara av allt? Som sagt, jag måste fundera... (och diskutera detta med mannen:)
Kristina - vill du jobba deltid ska du självklart göra det. Duktig flicka är du om du lyssnar på dig själv och vad du vill och vad som passar bäst för din familj, inte vad andra kan tänkas förväntas av dig. Det är i alla fall min bestämda åsikt. Och det är inte det minsta ojämlikt om du jobbar deltid och mannen jobbar heltid. Jämlikhet är större än så. Och kanske kan ni dela på det? Gör inte dig själv till ett offer för vad du tror att jämlikhet är. Och detta säger jag med kärlek i rösten, inte som något ifrågasättande. Kram till dig och stort lycka tilL!
Tack :) Det är ett intressant tema, ärligt talat har jag inte tänkt så mycket på det tidigare och då inte heller tänkt på varför jag tänker som jag gör. Ditt inlägg fick mig att filosofera lite :) Genom att läsa/höra andras resonemang kan man plötsligt upptäcka sig själv litegrann...
Kristina- härliga insikter. Men det kan vara nog så jobbigt ibland. Det är ju så lätt att man (=jag) går omkring i den där skyddade bubblan. Men återigen - spännande! Och lycka till. Och berätta gärna hur du gör, senare, i en kommentar, eller i ett mejl. Jag gillar ju sådana här filosofiska tankegångar. Som du vet.
Och grattis igen! Det är minsann vuxet. Och låter klokt.
SvaraRaderaNu undrar jag bara: vad tyckte du om Bitterfittan?
Men vilket klokt beslut, 75% regerar. Fina du, som lyssnar på dig själv.
SvaraRaderaBra! (Just nu tycker jag nästan att 75% känns lite för min del, hade nog velat jobba lite mer, men så snart dottern börjar på förskola lär jag tycka att 75% är fullt tillräckligt. Förmodligen mer än tillräckligt.)
SvaraRaderaOch grattis till förskoleplatsen!
Åh vad härligt! Vill också, men vågar inte riktigt än. Har fortfarande provanställning, tänk om jag inte får fortsätta om jag begär att få jobba deltid.. Hur hade du gjort?
SvaraRaderaKram
Jiho! Va sunt!
SvaraRaderaStort grattis till ett klokt härligt val. Mer tid åt folket/barnen ropar jag!
Tack för senast!// arvids mamma
Anna ser dej - jag vet, höga vuxenpoäng :)
SvaraRaderaOm Bitterfittan skulle jag kunna skriva ett helt inlägg. Kanske gör jag det. Den berörde mig. Djupt. Och är fantastiskt läsvärd och tankeväckande, på alla sätt och vis.
Men samtidigt - jag är STOLT över att vara kvinna och ha möjligheten att föda barn och stanna hemma med dem och gå ner i arbetstid. Livet är så jävla långt, tiden med de små barnen är alltför kort. Jag hinner liksom jobba ihjäl mig och göra karriär, om det nu är det jag vill. Och sen är jag asbra på att dela ansvar. Och min man tar ansvar. Men visst, vi får se hur det blir när Signe börjar dagis och jag jobbar 75
Anna funderar - ja, jag är ju bra på det där, att lyssna på mig själv. Så även nu.
Att bli mamma - ja, jag jobbar ju heltid nu och det funkar alldeles utmärkt eftersom mannen är hemma med Signe. Så jag förstår vad du menar. Men jag tror att du kommer att tycka att 75 % är alldeles lagom när din flicka börjar dagis.
Frida - jag hade nog väntat ut provanställningen (såvida den inte är alltför lång) Sen har du laglig rätt att gå ner på deltid, dvs företaget kan inte hindra dig. Lycka till!
Arvids mamma - visst serru, nu är man liksom mamma på riktigt :)
Och jag håller med, mer tid åt barnen!
Och tack själv, det var mysigt!
Vad skönt att Signe fick plats på det dagis ni önskade ! Att jobba 75% när hon börjar där verkar klokt. Dels växer ju din mage och dels blir dagarna ganska långa för henne ändå med tanke på restid osv. Det var kul att ses i måndags men timmarna gick så fort... Nu börjar mitt Alien-öga se ut som ett vanligt öga igen... Sköt om er ! Kram Helena
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaMycket klokt beslut! :-) Jag jobbade 100% i fem månader innan jag gick ner till 75% och det var fem månaders plåga både för mig och min stackars dotter som grät av trötthet varenda dag jag hämtade henne från dagis.
Lycka till!
Nu händer det grejer! Härlig höst hägrar!
SvaraRaderaBra gjort, jag sa göra detsamma till hösten, det är en enorm lättnad att ha fattat det beslutet.
SvaraRaderaOCh så småning om börjar du mitt ditt egna företagande och då går du ner ännu mer i tid...
SvaraRaderaJag är alltid så sen med att kommentera så alla har redan hunnit skriva allt som jag funderar på att skriva.
SvaraRaderaMen det hjälper oerhört att få gå ner lite i tid. För min del gäller det mest, eftersom jag är en sån lat människa, att jag faktiskt har massvis med sparad ork till att hitta på nånting efter jobbet/dagis med min dotter.
Grattis! Och grattis till dagisplatsen!
Hej,
SvaraRaderaGrattis till dagisplatsen! Kul att ni fick förstahandsvalet? Ska din man också gå ner till 75%? Hoppas det, det är så många mammor som gör det och inga pappor... Undrar varför egentligen? Om det är bara du som ska jobba deltid, se till att ha koll på hur det påverkar din pension. Vuxenpoäng deluxe, jag vet, men alltför många mammor tror jag tänker lite för mycket i nuet (det är så viktigt att vara hemma NU när barnen är små) och inser inte att det kommer surt efter i o m mycket lägre pension...
U.
Vilket bra val! Grattis! Och grattis till dagisplatsen, visst känns det så tryggt och bra när man fått den plats man vill?
SvaraRaderaNu ska N och jag iväg och reashoppa på Polarn :-)
Kram!
Sorry, det blev visst ett ? istället för ett ! på första raden i mitt tidigare inlägg... Det är såklart kul med förstahandsval!
SvaraRaderaÅh vad jag gläds med dig, skönt att jobba 75 % och underbart med dagisplatsen! Yippie! Kram
SvaraRaderaHelena - jag vet, timmarna gick alldeles för fort. Vi får försöka boka upp tid för bara dig och mig snart. Lite mammalyx sådär. Utan män och barn. Även om det alltid är kul att umgås med dem också. Såklart!
SvaraRaderaSkönt att ögat börjar bli bättre! Kram
Sissi - Det är tufft ibland när man måste jobba heltid utan att vilja det. Många föräldrar har det ju så, utan att kunna påverka. Jag och min man kan påverka och det känns fantastiskt skönt. Och i höst är det jag som jobbar deltid, när jag startar mitt företag blir det nog han som jobbar deltid. Sen får vi se. Men för oss är det självklart att ta gemensamt ansvar.
Ankie - Åh, det där lät som en slogan "Härlig höst hägrar" Det snor jag, rakt av :)
Jen - visst är det skönt att veta att vi slipper denna jäkla heltid och all stress det medför. Grattis till dig! Och till mig :)
Uttrycksrum - ja, det är drömmen. På sikt. Men jag är nog ganska inställd på att det blir ännu mer jobb när jag startar företaget. Men då jobbar mannen mindre. Barnen får aldrig, aldrig bli lidande. Och jag kan förresten inte sluta tänka på det där med din krypande chef. Fan vad bra!
Hanna - tack snälla du! Och det där med lat känner jag igen, till viss del. Och jag skulle aldrig orka busa med Signe om jag hade tillbringat nio timmar på jobbet + två timmar i resväg dit och hem. Aldrig. Så det här blir bra. Jättbra.
U - tack för bra kommentar. Min man kommer att jobba heltid under hösten, sen är det nog så att vi byter när jag är tillbaka från (eventuell) föräldraledighet. Då kommer jag nämligen att starta mitt företag och kommer nog att behöva jobba en hel del. Håller helt med dig om att många kvinnor ramlar i pensionsfällan, men jag är medveten om det och min man också. Och för honom är det självklart att också jobba deltid emellanåt. Han vill hellre vara med Signe på heltid än jobba så :)
Jenny - åh, rea på Polarn låter trevligt. Shoppa något till mig och Signe vettja ;) Och ja, det känns tryggt och bra att ha fått förstahandsvalet. Jag vågade nog inte riktigt tro att det skulle gå så bra. Kram till er
Sandra - tack söta du!
Nu gav du mig nåt att tänka på... Tack :)
SvaraRaderaKristina - okej, menar du att du också funderar på att du eller din ska gå ner i arbetstid? Grattis i sådana fall! Men som sagt - vi gör alla det som passar bäst för just vår familj.
SvaraRaderaJag har egentligen inte diskuterat det här med att jobba deltid med någon. Har en (knäpp?) inställning om att jag bör jobba 100%... Det har inget med ekonomi att göra, vi har råd att jobba deltid, så det är kanske en fråga om jämlikhet? Eller för att vara duktig flicka måste man klara av allt?
SvaraRaderaSom sagt, jag måste fundera... (och diskutera detta med mannen:)
Kristina - vill du jobba deltid ska du självklart göra det. Duktig flicka är du om du lyssnar på dig själv och vad du vill och vad som passar bäst för din familj, inte vad andra kan tänkas förväntas av dig. Det är i alla fall min bestämda åsikt.
SvaraRaderaOch det är inte det minsta ojämlikt om du jobbar deltid och mannen jobbar heltid. Jämlikhet är större än så. Och kanske kan ni dela på det?
Gör inte dig själv till ett offer för vad du tror att jämlikhet är. Och detta säger jag med kärlek i rösten, inte som något ifrågasättande. Kram till dig och stort lycka tilL!
Tack :) Det är ett intressant tema, ärligt talat har jag inte tänkt så mycket på det tidigare och då inte heller tänkt på varför jag tänker som jag gör. Ditt inlägg fick mig att filosofera lite :) Genom att läsa/höra andras resonemang kan man plötsligt upptäcka sig själv litegrann...
SvaraRaderaKristina- härliga insikter. Men det kan vara nog så jobbigt ibland. Det är ju så lätt att man (=jag) går omkring i den där skyddade bubblan. Men återigen - spännande! Och lycka till. Och berätta gärna hur du gör, senare, i en kommentar, eller i ett mejl. Jag gillar ju sådana här filosofiska tankegångar. Som du vet.
SvaraRadera