onsdag, augusti 13, 2008

Att sätta gränser

Det som varit svårt i sommar är samma sak som var svårt förra sommaren. Och många andra somrar innan dess.

Jag inser nu att jag inte kan förändra situationen, den är som den är. Det handlar istället om att sätta gränser. Att hitta det som är viktigt för mig. Att värna om mig själv. Att vara tydlig. Jag har mitt liv. De har sitt.

Det synsättet vill jag ska genomsyra hela mitt liv. När jag är på jobbet är jag på jobbet. När jag är hemma med Signe är jag hemma med Signe. När jag är terapeut är jag terapeut. Det handlar inte om roller, det handlar bara om att särskilja vad jag vill och behöver framhäva av mig själv, just då, och vad jag vill hålla tillbaka. Jag är alltid samma jag, med samma känslor, jag visar bara olika sidor i olika situationer.

Det blir tydligt även på jobbet. Jag är inte ansvarig längre. Och jag sätter tydliga gränser mot den som är det nu, jag stöttar gärna, men jag vill att h*n ska hitta sitt eget sätt att leda.
Men gränssättningen är svår. Särskilt i det första fallet. Det var det som gav upphov till alla tårar igår

7 kommentarer:

  1. Usch, vad jobbigt... Jag tycker du är så jäkla klok i dina resonemang och du inspirerar mig hela tiden!

    KRAM!

    SvaraRadera
  2. Kloka ord. Och tack för din kommentar hos mig!

    SvaraRadera
  3. Hoppas du inte rusat och köpt Fitness Magazine redan?! Det var nämligen i februarinumret som yinyogan fanns ;)

    SvaraRadera
  4. Jag backade tillbaka o kollade vad det handlade om... Det är helt klart en prio-fråga för dem, om de vill dricka så fine, men aldrig tillsammans m barnpassning, eller barnnärvaro, om man inte har sina gränser (och då snackar jag inte ett glas vin)
    Visst, du riskerar VERKLIGEN att trampa nån på tårna, men gör det då. Trampa hårt, och fort, så går det över snabbare. Jag har alldeles för många vänner som haft problem m nära släktingar o deras alkoholovanor, och det är inga vackra barnhistorier de berättar.
    Jag antar att ni är överens, och jag fattar att det är skitjobbigt, men hjälp er själva, och dem om ni pallar!
    nu ska jag åka på kick off, och dricka massor av härligt vin, utan barn ;)
    kramos damos, ta hand om er!

    SvaraRadera
  5. Jenny - kul att jag kan inspirera, men mer klok än någon annan anser jag inte att jag är :) KRAM

    Sara - tack! Och tack för kommentar hos mig.

    Nina - haha, det slog mig först när jag stod och fingrade på nya numret att du faktiskt skrivit nummer 2. Men då, i min gravidtrötthet, så tänkte jag att det är i början av året och att nummer 2 mycket väl kunde vara den tidning som är ute nu :)

    Arvids mamma - svåra frågor. Svåra beslut. Att sätta gränser utan att såra. Men jag har bestämt mig nu. Jag bestämmer när jag vill umgås och sen får de anpassa sig. Vad de gör när vi inte är med är en helt annan sak, det lägger jag mig inte i (även om det många gånger ser likadant ut, och till och med värre). Kram till dig och tack för fin och lång kommentar

    SvaraRadera
  6. Jag tror vi kan förändra, bidra, påverka och kanske hjälpa andra människor som fastnat i ett destruktivt beteende. Sedan hur långt det räcker vet jag inte. Personer som dricker måste själva ta ansvar, men jag tror vi kan hjälpa till att förändra ett beteende och bryta en negativ trend. Fast det kostar på och är jobbigt.

    SvaraRadera
  7. Ankie - dessvärre är jag inte riktigt på samma linje där. Jag önskar att det vore som du skriver, men efter tio år av försök har vi gett upp. Enda sättet att få till en förändring är att förändra sitt eget synsätt. En människa och hennes beteende ändras inte förrän hon själv vill. Är min bestämda uppfattning. Tack för kommentar!

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!