onsdag, augusti 20, 2008

Tredje inskolningsdagen

Signe stannade kvar en timme längre än alla barn idag. För att knyta an lite extra till pedagogerna. Hon lekte i fyrtio minuter utan att bry sig om mannen en enda gång.
Det bådar gott.
Däremot tycker hon fortfarande att det är väldigt jobbigt när andra barn kommer för nära och hon backar alltid och låter de andra gå före när hon vill åka rutschkana eller hämta en leksak. Och så gråter hon. Och vill till pappa.

Jag känner mig lugnare. Det kommer att gå bra. Det kommer bara att ta lite längre tid. Men det är okej.
Mer än okej var min middagsdejt med vackra M igår. Vi satt på en uteservering vid Odenplan och smidde en massa planer kring mina inspirationsdagar.

9 kommentarer:

  1. Härligt! Nu börjar hon alltså vänja sig. 40 minuters nöjd lek själv är ju jättelång tid. Och när hon blir trygg i barngruppen kommer hon nog att ta sin plats istället för att backa undan.

    SvaraRadera
  2. Låter jättebra ju:) Vissa saker tar sin tid. 40 minuter är en LÅNG tid!! Kommer bli toppen!!
    Snart är hon först i rutschkanan:)

    SvaraRadera
  3. Det låter verkligen som framsteg!

    Lilla P

    SvaraRadera
  4. Som du säger det tar bara lite längre tid för en del.

    Yngsta dottern var också en mycket försiktig liten tjej när hon började dagis. Hon höll sig alltid på behörigt avstånd från okända vuxna. Jag skrämde omedvetet slag på personalen genom att tala om att det inte var troligt att hon under sin två inskolningsveckor skulle knyta an till sin inskolningsfröken eller någon annan fröken och att det fick lov att acceptera det. Däremot var jag övertygad om att trots det skulle gå och lämna utan problem när inskolningstiden var slut. Fröken höll sig på sin kant och lät Yngsta dottern bestämma takten. När Yngsta dottern sista inskolningsdagen går fram till "sin" fröken och ger henne en kram drog fröken en lättnadens suck. Yngsta dottern var yngst bland alla barnen när hon började och därför någon som alla de övriga gärna ville ta hand om. Yngsta dottern ville inte bli omhändertagen. Hon fann sin trygghet i en flicka som var ett par år äldre och som alltid hade tålamod att vänta in henne. Varje morgon hela Yngsta dotterns första dagisår tog den äldre flickan emot henne när hon kom och vinkade sedan med henne när jag gick. Vilken utläggning det blev - vad ville jag nu säga med detta? Jo som sagt var vi behöver olika lång tid för att finna oss tillrätta. Tycker att det låter strålande att hon fick vara kvar en extra timme idag. Klokt av dig (er) att överlåta inskolningen åt mannen när det är jobbigt för dig.
    Tror att det kommer bli kanonbra bara Signe får ta sin tid. Och ni är ju kloka och låter henne göra det.

    Kram Och Lycka till!

    SvaraRadera
  5. Signe är cool. Du är cool. Det kommer bli jättebra. Hon är klok som inte låter vem som helst komma henne för nära direkt utan spanar in lite på avstånd först. Bra också av personalen att låta henne vara kvar en timme själv. Även om det är jobbigt så får man försöka komma ihåg att de allra flesta som jobbar på förskolor är riktiga proffs och har träffat mängder med barn som alla är olika individer. Det är skönt om du och M har fått förtroende för dem. Det känner säkert Signe också och slappnar av mer och mer.

    Har förresten börjat blogga lite igen.... Samma gamla sida. Jag kunde inte hålla mig. Får se hur flitig jag blir med inläggen.

    Kram!

    SvaraRadera
  6. Lillkatten är likadan. Flyttar på sig om slåss inte om leksakerna om någon annan vill ha dem. Istället går han därifrån och gråter.

    Det är jättejobbigt för mig att se, men jag tror att han kommer att lära sig och bli tuffare, dels av att umgås med andra barn på dagis och sedan av att få ett syskon.

    SvaraRadera
  7. Vad bra att hon fick stanna kvar och jättekul att hon lekte så länge själv! Skönt att du hittat tryggheten i att det kommer bli bra tillslut.

    Och superkul att inspirationsdagen förökar sig :-)
    KRAM!

    SvaraRadera
  8. Vad bra att hon fick stanna kvar och jättekul att hon lekte så länge själv! Skönt att du hittat tryggheten i att det kommer bli bra tillslut.

    Och superkul att inspirationsdagen förökar sig :-)
    KRAM!

    SvaraRadera
  9. Att vara mamma - ja, jag vet ju att hon är sån, att hon tar sin plats när hon känner sig trygg. Precis som jag. Det är läskigt hur lika vi är, på många många sätt.
    Och fyrtio minuters lek utan pappa är LÅNG tid, så det bådar gott inför dagens inskolning.

    Camilla - ja, kanske blir hon värst av alla på att ta sin plats :) Tack för tips på renskavsgryta förresten, det blev vår middag igår.

    Lilla P - åh vad skönt när en äkta förskollärare säger så. Tack!

    Intressesmurfen - Tack för att du delar med dig av din yngsta dotters inskolning. Jag är nästan perverst intresserad av alla andra barns inskolningar just nu :) Det blir väl lätt så.
    Och ja, alla barn ÄR olika och jag vet ju verkligen det, men jag hade nog inte riktigt tänkt och trott att det skulle bli så jobbigt som det faktiskt blev. Men jag hoppas att det löser sig. Det gör det ju. Alltid. Kram till dig.

    Edvins mamma - vad kul att du börjat blogga igen. Jag är en trogen läsare, det vet du ju, och jag hoppas att du fortsätter så att jag kan följa dig och Edvins vardag nu när vi inte längre har våra dagliga möten. Kram

    Kattmamman- jag är övertygad om att både Signe och lillkatten kommer att bli tuffare, dels av dagis, dels av att få syskon. Och det är bra. Men det får ta sin tid.

    jenny - ja, det är verkligen dig jag ska tacka för inspirationsdagen, det var du som satte igång hela processen :)

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!