Jag undrar ibland hur jag ska hinna med. Att jobba. Vara med Signe. Umgås med mannen.Plugga. Hålla terapisessioner. Föda mitt andra barn. Flytta. Sälja lägenheten. Fixa och trixa. Träffa vänner.
Sedan inser jag att jag hinner, men att jag måste prioritera. Och just nu känns det som om jag prioriterar bort mannen. Det är inget vidare. Rädslan för att tappa bort honom helt finns. Sen förstår jag att så länge jag är medveten om risken så är det ingen fara. Men ändå. Jag drömmer om tid med bara honom. En middag. En natt borta. Lite sådär galet och vilt som det var tidigare, innan Signe. Hur blir det då när man har två barn?
Som illustration visar jag min nyinköpta Gant-klocka. Jag föll handlöst för den när jag såg den i en monter på NK igår. Så den fick följa med hem och presentcheckarna som jag fått av en snäll säljare på jobbet fick stanna kvar.
Håller helt med och förstår dig så väl. Jag hinner ingenting - och då jobbar jag ändå inte mycket.
SvaraRaderaVår räddning är att vi ofta jobbar hemma båda två på vardagarna och hinner med en lunch tillsammans och ibland lite snabbhångel vid förmiddagskaffet ... Vissa tider i livet får det vara så. Du vet att tiden kommer. Åren med småbarn är ändå rätt få ... När du tittar i backspegeln kommer du se att de flög förbi och sedan har du och mannen massor av tid igen.
KRAM
Skulle säga det Märta skrev...nu är våra kids stora, och vi höll ihop under de intensiva åren. Den tid vi har nu är guld...mycket hångel! och tid för roligheter. Flytt och lägenhetsförsäljning och allt annat bara hände, och vi finns kvar hos varandra:) Kram
SvaraRaderaP.S Nice klocka förresten. Bra att förvalta den tid man trots allt har! D.S
Tänker på dej systrami & önskar vi bodde i samma stad, för då skulle moster hänga på låset varje dag & tjata bort dej=). DET ORDNAR SIG!!
SvaraRaderaSTOR KRAM FRÅN MEJ.
shit, var jobbar du nånstans som får såna presentcheckar av kollegor?
SvaraRaderaEn fråga som inte har så mycket att göra med ditt inlägg... Du skrev tidigare att Signe läggs vid halv åtta på kvällen. Hur mycket sover hon om dagen? H kan lätt sova 2 h på dagen, men vi brukar faktiskt väcka henne efter den tiden.
SvaraRaderaHej på dig ! När jag tänker på allt,både det roliga och måsten och det jag vill göra , kan jag känna hur det knyter sig i magen. Men i slutänden löser det sig, på nåt sätt. Jag brukar sätta upp mål för veckan / månaden och det brukar, för mig, kännas lite enklare då. Snygg klocka ! Kram Helena
SvaraRaderaJa du, kan ju inte säga att det blir enklare med två barn. I alla fall inte vad jag har märkt än. Men sen säger de ju att två barn tar mkt hand om varandra när de blir lite större och blir självständiga snabbare. Vi satsar på det! ;)
SvaraRaderaJag känner också igen känslan. Tiden som aldrig räcker till. Man ska jobba, ta hand om barn och hus och försöka hålla glöden i förhållandet vid liv. Hur lyckas man? Kan man sålla bort något? Det kan man även att man inte vill det. Jag tror man får lära sig att prioritera och göra det man verkligen vill. Att umgås med människor som ger positiva energier och att ta en sak i taget. Jag jobbar varje dag med att försöka leva i nuet och det är inte lätt planeringsmänniska som jag är ut i fingertopparna. Jag tycker att du har lyckats med att få en bra balans i livet mellan jobb, skola och familjeliv. Kom bara ihåg att uppmuntra mannen ibland genom små gåvor, lappar och spontana kramar och kyssar. Närhet får ett förhållande att må så mycket bättre. Ibland kan man sitta med ett fånigt leende på läpparna på jobbet när man tänker tilbaks på kvällen innan :-). Här får vi också verkligen jobba med att inte "glömma bort" varandra så du är inte ensam. Det löser sig även med två barn ska du se! Stor kram
SvaraRaderaMärta Stewart - lunch tillsammans med mannen och lite hångel vid förmiddagsfikat låter alldeles ljuvligt. Jag undrar när vi hade det senast, en vardag?
SvaraRaderaOch visst är det som du säger, att tiden med småbarn är så kort. Men ändå.
Peace in mind - Vad härligt att höra att ni finns kvar hos varandra och att barnen nu är stora. Det ger mig hopp!
Mosterfia - åh, om du bara visste vad jag saknar att ha dig, mamma och S i närheten. Inte bara för att ni skulle kunna vara barnvakt utan för möjligheten att ses lite oftare. Det blir alldeles för sällan nu. Men nästa helg är det dags. Som tur är. Kram!
Anonym - haha, ja, det kan man undra va? Jag jobbar inom telekombranschen, har en relativt stödjande funktion till våra säljare och en av dem tyckte att jag gjort ett så bra jobb så att jag fick en fet check på NK.
Ibland älskar jag mitt jobb :)
Kristina - Signe sover ungefär en timme mitt på dagen. I alla fall på dagis. Hemma, på helgerna, kan hon sova två timmar ibland om vi inte väcker henne.
Helena - ja, den där knuten i magen är lätt att få. Samtidigt är det ju lyxproblem. Jag fick mig en tankeställare när en av bloggvännerna förfasades över just dessa lyxproblem. Hennes dotter är sjuk i leukemi. Så det är klart, det gäller ju att se vad som verkligen är viktigt. Samtidigt utgår ju alla från sig själva så det är svårt att jämföra. Men ändå.
Kram, vi ses snart!
Kajas - ja, vi får satas på det. Och försöka leva här och nu och inse att det inte alltid kommer att vara så här.
Williams mamma - Ja, det handlar ju om att leva i nuet och att hitta balans, det har du helt rätt i. Och tänk att det kan vara så svårt ibland. Men man får påminna sig om vad som verkligen är viktigt här i livet. Kram till dig.