tisdag, februari 10, 2009

Nio till tre-livet

Det har börjat nu. Nio till tre-livet. Att hämta och lämna på dagis med två barn. Att hinna byta blöjor, göra välling, amma, koka gröt, tvätta och sminka mig själv, klä på oss alla och komma iväg.

Även om Signe ibland har lämnats på dagis med pyjamaströjan på och med oborstade tänder så har vi alltid lyckats komma i tid. Och iväg.
Det har gått över förväntan. Än så länge. Inga sura miner. Cool Siri. Lagom trotsig Signe. Hyfsat sansad mamma.

Efter dagislämning har jag oftast tagit min dagliga promenad med Siri. I drygt en timme. Ibland har jag gått förbi Gateau och köpt med latte. Ibland har jag gjort kaffe när jag kommit hem. Det har även hänt att jag gått direkt hem och lagt mig på soffan och ammat och somnat.
Jag lyssnar in det som fungerar för stunden, just då. Det är då det blir som allra bäst.

11 kommentarer:

  1. Låter bra! En pyjamaströja och oborstade tänder har ingen dött av. Inger hopp!

    SvaraRadera
  2. Tänk vad skönt att du har yogan med dej i det du gör!

    SvaraRadera
  3. Klokt sagt! Bäst att känna in den nya rytmen som man hamnar i med en bebis...
    Och för min delär det inte bara min 3-månaders tjej som går ut i pyjamas, det har hänt att jag slängt jackan över pyjamasen också för att hinna iväg! ;)

    SvaraRadera
  4. Klokt sagt! Bäst att känna in den nya rytmen som man hamnar i med en bebis...
    Och för min delär det inte bara min 3-månaders tjej som går ut i pyjamas, det har hänt att jag slängt jackan över pyjamasen också för att hinna iväg! ;)

    SvaraRadera
  5. här och nu var ordet. Låter skönt!

    SvaraRadera
  6. Ja det är väl det bästa man kan göra. Kapitulera för att ha för mycket rutiner och ta det mer som det kommer. Härligt.

    SvaraRadera
  7. Kände precis samma sak idag, nu är man verkligen inne i ekorrhjulet med dagishämtning och lämning, fullt ös på jobbet, ingen träning, dåligt med vuxentid för bara mig och M, nästan aldrig tid bara med en tjejkompis. Men det är bara att försöka skärpa till sig och TA sig den tiden. Det går om man vill tror jag. Du är så klok som lyckas leva här och nu.
    Roligt att Siri gillade presenten (eller kanske mer hennes mor)!
    Kram kram

    SvaraRadera
  8. Det låter verkligen som om du lyckas hitta balans mitt i all omställning. Hoppas att det gått bra med lägenhetsförsäljningen. Stor kram Camilla

    SvaraRadera
  9. Märta - ja visst inger det hopp. Och du kommer fixa det galant, oborstade tänder eller ej

    Sara - jag kanske skulle ha skrivit vad jag brukar ha på mig...haha..för det är allt från pyjamas till nerkräkta kläder. Men allt går att dölja med en snygg kappa :)

    Uttrycksrum - för mig är här och nu det enda som funkar med barn. Det blir kaos annars

    Borgarbrackan - jag kan inte göra annat än att hålla med

    Hälsingemamman - ja, det handlar ju som alltid om att prioritera, men det är lätt att fastna i ekorrhjulet och alla rutiner. Och ja, mamman älskade Småfolks-tröjan. Du och jag har ju så bra smak :)

    Camilla - jag börjar hitta lite balans känns det som i alla fall. Kram tillbaka

    SvaraRadera
  10. Jag känner igen mig och ändå blir jag nästan rörd till tårar när jag läser dina ord. Tänk vad härligt ändå att vi fått möjligheten att leva för stunden, ta dagen som den kommer och helt enkelt njuta av livet, även om det inte alltid är så lätt eller blir som man tänkt.

    SvaraRadera
  11. Cinks - ja, tänk vilken otrolig förmån vi har, att faktiskt kunna njuta av här och nu, om vi vill.
    tack för dina ord!

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!