söndag, mars 29, 2009

Veckan som varit

Två barn. Och jag. Hela veckan. Dygnet runt.
Det har varit intensivt. Roligt. Oroligt. Inspirerande. Frustrerande. En fantastisk gläjde. En enorm trötthet.
Mannen har jobbat, mer än heltid och sedan fokuserat på att få undan det sista i lägenheten inför överlämning till ny ägare.

Signe och jag har picknickat i skogen, invigt nya lekplatser varje dag, lärt oss hitta i området, planterat påskliljor och hälsat på grannar.
Siri har sovit gott i vagnen, två långa pass varje dag, och sedan bara velat vara nära mig.
Jag har hunnit med en lektion i skolan. En teoriklass med fördjupning i psykosyntes.

Och mannen och jag tjafsar om småsaker, sådär som det blir ibland när det är stressigt runtomkring. Och kramas. Och är noga med det där kvällsteet.

6 kommentarer:

  1. Det låter fint. Trots tröttman och småtjafset. Jättefint faktiskt. Jag hoppas ni njuter av ert nya hem. Även om det ibland tar lite tid innan det känns som just hem.

    SvaraRadera
  2. Det låter småbarnstufft och ändå härligt. Kram till er.

    SvaraRadera
  3. Låter som livet...det härliga livet, som känns på alla plan!

    Kram till dig!

    SvaraRadera
  4. Starkt gjort av dig och er, låter som en tuff vecka. Och samtidigt härlig :-)

    Småtjafs - ja, så är det ibland. Jag tror att man inte alltid ska lägga så stor vikt vid det utan bara låta det passera. Och ni verkar ju mysa en massa också, kvällste tillsammans låter som en jättebra tradition att hålla fast vid.

    N och jag ser verkligen fram emot att hälsa på er i morgon! :-)

    Många kramar!

    SvaraRadera
  5. Lära känna såväl omgivning efter flytt som varandra på nytt efter att ha blivit fler i familjen...
    Lika mångfacetterat som spännande!

    Kram Helle

    SvaraRadera
  6. Anna - ja, det kommer nog att ta ganska lång tid innan vi får ordning här. Men det får vara så. Vi varken hinner eller orkar just nu.

    e- ja, småbarnstufft OCH härligt är nog precis så det är, en blandning av sött och salt.

    Fröken blund - ja, livet som känns på alla plan är det verkliga livet och det är det jag lever nu, banne mig. Krma till dig

    Jenny - småtjafs hör till livet tycker jag, både att låta dem passera och faktiskt ta fasta på om de innebär något annat. Kram, det var supermysigt att ses!

    Helle - ja, det är som om livet fått en ny nyans nu, och den måste vi ju såklart landa lite i. Kram till dig.

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!