onsdag, april 22, 2009

Att sova själv

Vi har oroliga nätter i vårt hus. Siri sover tätt, tätt intill mig men vaknar varannan timme och letar efter bröstet. Bäst sover hon om jag ligger kvar efter amningen, med bröstet i hennes mun.
Det börjar tära nu. På mig. Jag orkar inte riktigt.

Den stora tröttheten gör också att jag inte riktigt orkar ta kampen med spjälsängen, för när kvällen väl kommer och Signe har kommit i säng så är jag så trött att det liksom känns enklast att Siri sover där bredvid mig, igen.

Med Sige var det enkelt. Hon accepterade sin säng och sov gott i den efter tre månader. Hela nätter.
Siri är mer närhetstörstande, och en stor del i mig säger att det är det hon behöver, det jag vill ge henne. En annan del av mig är så trött att den bara vill gråta.

Jag behöver hitta något mittimellan. Mannen pratar om att han ska försöka börja introducera sängen, och kanske är det en bra idé. När jag, som mest luktar mjölk och trygghet, försöker har det inte gått något vidare.

Hur gör ni andra?

13 kommentarer:

  1. Jag tror, precis som din man, att det kan vara bra att det är han som introducerar sängen just av de skäl som du skriver. Det är klart att det inte är ett lätt beslut att ta om det handlar om en större närhetstörst för Siris del, men å andra sidan är man ju inte heller en bra mamma om man inte får sin sömn. Så har jag försökt att se det. Med R var det inte heller något större problem när väl hans kolik var över och hur det blir här kan jag ju bara spekulera i. L och jag samsover fortfarande. Fördelen är att L än så länge aldrig äter tätare än var tredje timme, inte ens på natten. Men jag har planer nu på att få henne i säng tidigare än vad jag själv går och lägger mig och då är min spontana tanke att lägga henne i en korg bredvid sängen. Hur var det; hade inte ni en sådan? Kanske är det bara ett dumt mellanläge?

    SvaraRadera
  2. Jag har också haft en sådan dotter. Som bara velat vara nära hela tiden. Periodvis var jag trött och försökte med egen säng, men gav upp efter många och långa kamper där både N och jag försökte. Vi försökte även med madrass på golvet där hon somnade med mig bredvid, och sen smög jag iväg... funkade inte.

    Hon sover fortfarande hos oss i sängen, och när nummer två kommer får vi helt enkelt skaffa en gigantisk säng.

    Så jag har tyvärr ingen bra lösning.

    SvaraRadera
  3. Vi samsover och har gjort det med båda barnen ända tills de inte vill det själva längre. Eller den minste har ingen vilja alls ännu.

    Men jag vågar inte sova nära, nära, nära även om jag skulle vilja det. Mellan oss i sängen finns en egen kudde till Mini som han sover på. Jag brukar dela den kudden med honom tills han somnat och sedan lägger jag mig på min egen kudde. Den här lille mannen sover bra själv, och somnar utan tutte, men så var det inte med storebror. Jag tror inte att jag sov så väldans mycket när han var liten, men det gick ju bra när det inte fanns några måsten på dagarna, det skulle vara värre nu när vi ska upp allihop och komma iväg till dagis.

    Jag har alltså inga tips att komma med, men du frågade hur vi gjorde.

    SvaraRadera
  4. Lillärtan är mitt andra kolikbarn. I likhet med sin syster kan hon amma i timvis såväl natt som dag men det blir ond cirkel för såväl henne och mig.
    Jag var tvungen att börja kasta loss lite grann för en vecka sedan.
    Det har gått över förväntan!
    Provade att börja lägga henne när hon verkade trött av aktivitet ej när hon var trött av amning. Detta funkar på förmiddagen. Vid 18-tiden börjar jag förbereda för natten, sjunger lugnt, badar, gör massage. Sen in i dunkelt sovrum där jag ammar på båda sidor totalt en halvtimme. Bäddar ner henne i hennes egen säng så det blir ombonat. Ibland tar hon napp ibland inte. Ibland andas jag ujjai och hon somnar till det, ibland är hon så trött att hon somnar bums ändå.
    Läggningsproceduren i sovrummet tar upp till en timme, men jag stressar inte. Igår tog det en halvtimme. Alla barn är olika och dagar är olika, rutinerna försöker jag dock hålla likadana för att ge Lillärtan trygghet.
    Kram Helle

    SvaraRadera
  5. Varken jag eller Lillan sov speciellt bra när vi sov i samma säng, så hon var inte ens tre veckor när vi introducerade sängen. Den står med öppen sida precis mot vår säng så att hon inte är mer än någon decimeter från den som ligger närmast.

    En kväll bara lade jag henne där när hon just hade ammat och var trött, men inte sovande. Hon accepterade sängen direkt och har sovit bra i den sedan dess, ibland med napp, men oftast utan.
    Maken och jag turas om att "ha vakten" och ligga närmast Lillan (även om det oftast är jag eftersom det är på "min" sida av sängen hon står).

    Min tanke med att ha spjälsängen så nära vår och vänja henne vid att sova i den var att vi är nära henne. Nästan lika nära som när hon sov mellan oss i dubbelsängen. Sen hoppas jag att det blir enkelt att gradvis flytta hennes säng längre och längre från vår och tillslut hamna i Lillans eget rum.

    Nu sov Lillan aldrig så tätt intill mig, så övergången var enklare för oss. Kanske kan du prova att ta det stegvis, att hon ligger i er säng, men inte hud mot hud på dig och sen gradvis flytta henne längre och längre bort?
    Kram!

    SvaraRadera
  6. Min son var också en riktigt snuttare och oftast somnade jag medan han åt. Sedan vaknade jag av att han letade efter bröstet igen och det kändes aldrig som om han gjorde annat än åt. Vi var noga med att han alltid skulle somna i sin säng, vilket fungerade bra. Snuttandet fortsatte och han började sova bättre när jag slutade amma efter åtta månsder. Ja, det är en lång tid. Hoppas Siri vill annorlunda. Lycka till!

    SvaraRadera
  7. Jag tror att du ska strunta i spjälsängen...köp en säng till och ställ intill eran så att alla som vill sova hos er får gott om plats!
    Ammar gör man ju ioch för sig lika ofta oavsett hur man sover men ligger bäbisen hos dig slipper du gå upp och sömnen blir mindre störd för er båda.
    Tänk att det är en liten liten bit av livet som det är så här...det kommer att ta slut fortare än du anar.
    Min yngsta son fyllde tio för ett tag sen...och nu känns det som en mini mini period av livet som det var så där jobbigt. Med nätter och att inte få sova, men jag trodde inte att det skulle gå fort över, då. Men det gör det, jag lovar.

    SvaraRadera
  8. Isak ville ju hela tiden ha den närheten. Nu har vi iofs bara "en" närhetstörstande liten men jag tror att man bara får vara i det och se att det kommer en läsning på det hela naturligt. Jag tror inte att det är läge att introducera sängen i en sån period helt enkelt. Det är tufft. Vi har samsovit så mkt och det har stundtals varit riktigt riktigt kämpigt men nu sover han i sin säng och nu är han redo. Er stora tjej har ju gjort det sedan hon var pytte och det är ju bara att gratulera! ;-) Det hör nog inte till vanligheten. Låt lillan sova med dig/ er nu och börja som smått med spjälsängen när hon inte har en tillväxtperiod då hon tuttar mera.Då kommer du orka mera och så kan ni hjälpas åt att natta.
    Du är en fantastisk mamma och människa! Kram

    SvaraRadera
  9. Hej kära du!
    Vill bara skicka en hälsning, en stor varm kram. GRATTIS TILL BEBIS! GRATTIS TILL HUS! Så fint att följa vad som händer hos dig! Det var längesen jag skrev här men jag är ofta ofta inne och läser. Du är så inspirerande. Peppande. Som det där med spikmattan, känner så så igen det. Den är min drog nu, nästan viktigare än yogan. Livet är väldigt turbulent nu. Men ok. Fast bara ok. Rätt mycket på gränsen till för mycket. Väldigt svårt och stressigt att komma in i nya tillvaron som ensamstående mamma. Det snurrar mycket. Alla krav, all oordning, all brist på tid... Skriver mer om det annan gång. Hinner inte nu... Bara en sån sak. Att inte hinna det man vill. Att alltid rusa. Blä. Vill inte leva så. Men just nu är det mycket så. Så: Acceptans. Andas. Ett ögonblick i taget. Inte försöka fly. Låta allt vara. Hm, att det ska vara så svårt. Att vara mindful.
    Det blev en kort och vimsig uppdatering... från - ta-da-daaaa - Den Andra Yogamamman. Kram!

    SvaraRadera
  10. Har heller inget gott råd. N är fyra månader och här går det i perioder av sova egen säng och ligga nära, nära och snutta hela natten. Just nu det senare. Och som du säger, man blir trött, trött, trött och orkar inte riktigt med. Jag tar en stunds spikmatta på morgonen för att få lite extra energi och hoppas att det löser sig med tiden.

    SvaraRadera
  11. Somnar hon om lättare senare på natten när hon ammat? I så fall kanske man kan flytta över henne till spjälsäng då? Det var så vi började med vår lilla dotter...

    SvaraRadera
  12. Jag har varit i samma situation med båda mina flickor och löste det så att vi ställde en spjälsäng utan ena långsidan mot min säng. Jag kunde då när jag ammat klart skjuta in henne där och sedan sträcka ut mig i min egen säng. Med en kudde mellan oss stannade hon i sin säng och jag var ändå hela tiden nära. Det funkade bra tycker jag. Se till att fästa sängen ordentligt mot din så den inte glider ut. Lycka till önskar en annan yogamamma på Ekerö

    SvaraRadera
  13. Till alla - tack snälla för tips, råd och egna erfarenheter. Jag blir alltid så glad när ni engagerar er.
    Efter lite funderande hit och dit har jag nu bestämt mig för att Siri ska få fortsätta sova med mig. Hon är tryggast så. Jag är tryggast då. Den här tiden i livet är så kort, tids nog kommer hon knappt vilja träffa mig ;)
    Jag sover så gott jag kan under nätterna och passar på att vila så mycket som möjligt under dagarna.
    Kram till er!

    Till min namne - åh, vad roligt att höra från dig. Jag är glad att du är här till och från och det känns gott att veta att det liv ändå är fint, i all röra. Med yoga och spikmatta och stress. Stor kram!

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!