Hon är en orolig själ, vår lilla Siri.
Hon utforskar helst världen alldeles nära intill oss. Och för att komma till ro gäller fortfarande bara mina bröst. Att sova själv är snudd på omöjligt, om det inte är under långa promenader i vagnen.
Det gör oss oroliga. Och trötta. Väldigt, väldigt trötta.
Imorse tillkom även känslan av hopplöshet. Att det liksom inte går, att jag inte orkar.
Så jag flydde fältet.
Jag tassade upp i den tidiga morgonen. Hämtade tidningen. Åt min dinkelgröt medan resten av familjen sov. Rullade ihop yogamattan och tog bilen till min yogashala.
Och först där, med allas andning och mantran och sköna djupavspänning fick jag energin tillbaka.
Sedan anslöt jag till familjen igen. Den här gången i Drottningholms slottspark där vi åt nygräddade våfflor och drack kaffe i solen. Då fick Siri vara precis så nära hon ville.
Det får hon fortfarande.
Det verkar som om Siri och sonen har vissa likheter. Närhetstörsten. Sonen var nära, nära, nära under lång tid. Vi hade honom tom i famnen dygnet runt i tre veckor endast med avbrott för 1-timmes barnvagnspromenader. Och så plötsligt så går det över. Så är de trygga, coola och självständiga. Inte för att det hjälper ett dugg när det är så där jobbigt. För det är jobbigt. Fy fan vad jobbigt det är. Jag lider med er. Och det är ok att bli galen och säga att man skiter i alltihop. Det vet du ju. Och du gör så klokt i att ta din yogamatta och åka iväg. Ville bara säga att jag har en liten aning om hur det känns, även om alla barn är olika, och att det ändå går över. Det är svårt att orka ibland. Stor kram till er.
SvaraRaderaÅh, som jag känner igen mig från när Sessorna var små, närhet var det enda som gällde för dem. Det var mysigt och tufft på en gång, men man tar sig igenom det! Styrkekram till dig.
SvaraRaderaVad skönt att du har din Yoga som kan får dig att återfå lite energi! Hoppas ni får en bra natt i natt!
SvaraRaderaSmå korta stunder av egentid...
SvaraRaderaSå klyschigt veckotidningsaktigt, och så otroligt galet smart och sant. livsviktigt.
Lika viktigt som våfflor.
kramar!
Har du funderat över varför hon vill vara nära?
SvaraRaderaDe är så viktiga – de där avbrotten för egentid.
SvaraRadera(Jag är tillbaka på ny adress igen.)
e- jag vet ju att det går över, men det är alltid skönt att få höra det. Och skönt att höra att man inte är ensam och att någon förstår. Så - tack!
SvaraRaderaFrida - shit, och du hade två bebisar med samma närhetsbehov....jag ska verkligen inte klaga...Kram
Maria - yogan är min räddning, i mycket. Natten blev som de flesta andra....ganska tuff :(
Fröken blund - egentid och våfflor är livsviktigt! Och tänk vilken känsla att få båda, på en och samma gång :)
Anette - vi är ganska överens om att hon vill vara nära för att det varit en tuff start för henne i livet. Vi har stundtals stresat en hel del med lägenhetsförsäljning, flytt, nytt hus och så vidare....Hon tankar energi när hon kan och vill. Och vi låter henne göra det. Men någonstans måste vi fylla på med egen energi också.
Tack för ännu en tankeväckande fråga!
Sara- åh, välkommen tillbaka. KUL!
Men jag hade maken hemma i tre månader så vi sjal-bar varsitt barn hela sommaren. Sen funkade tack och lov dubbelamningen bra, så det blev många timmar i soffan... Du har ju ett äldre barn att ta hand om också, det kan inte vara lätt! mina tjejer har ju oftast samma/liknande behov i alla fall.
SvaraRaderaHärligt att du har yogan som ventil, både när livet är jobbigt och när det inte är det!
SvaraRaderaStor kram!
Frida - jag tror att det var jobbigt för dig ändå, men visst, det är tufft att ha en trotsig 2,5-åring att ta hand om mitt i all trötthet, det ska jag inte sticka under stol med.
SvaraRaderaC - ja, yogan är fantastisk, inte sant? Kram!
Har du funderat över hur du kan skapa energi tillsammans med dina barn?
SvaraRaderaDu tar paus från dem men de behöver ju ingen paus från dig.
Kan ni mötas i energibildandet och vilan tillsammans?
Anette - vet du, jag blev faktiskt lite ställd och fundersam över den här frågan, gentemot mig själv. Som om jag liksom glömt det. Men efter en stunds reflektion föll allt på plats. Tack för det! och kanske blir det ett eget inlägg om det, ja det får det faktikst bli, jag vill dela med mig av det.
SvaraRaderaDu är bra för mig!