Hatha Yoga Pradipika
Swami Swatmarama 1350-1400
Min andning har fladdrat ganska länge. Det insåg jag igår. Då föll jag ihop i en stor hög på golvet och bara grät. För att jag är så trött. För att jag inte riktigt orkar. För att det varit ett intensivt första halvår. Jag har fött barn, vi har varit väldigt sjuka, vi har sålt lägenhet och flyttat till hus. Vi har liksom börjat om, på nytt, i en ny familjekonstellation. Och jag har liksom bara hängt med.
Men andningen ljuger aldrig. När jag lyssnar på den lyssnar jag även på mig själv.
Så igår gick jag och lade mig strax efter nio. Idag ställde jag in lunchdejten med kära T. Iställer sitter jag på min yogamatta. Och andas.
Kära du, en värmande tanke och känsla och kram från en annan som fallit i en hög, ett stort fall. Efter ett stressigt kämpande. Sjukskriven. Utmattning. Kroppen skriker. Och jag lyssnar på den. Yogan ska få bli min väg tillbaka. När kroppen orkar igen. Tills dess: spikmatta, te, fågelsång och kloka ord (som dina).
SvaraRaderaEgentligen lite lika (samtidigt jätteolika) situation vi hamnat i - ny familjekonstellation, sälja boende, dålig sömn... Och bara hängt med.
Dags att stanna och få ordning på andningen.
KRAM/den andra (eller första eller hur det nu blir) yogamamman
Vännen!
SvaraRaderaNär man har läst mellan raderna i dina inlägg har det varit svårt att andas ibland. Jag har tyckt att du klarar dig bra, med tanke på allt jobbigt som faktiskt hänt er (ni hade ju en tuff start, med mkt sjuka å elände)och jag beundrar dig för den kollen du har på dig själv i svåra situationer. som om du alltid vet vad du ska göra, hur du ska hjälpa dig själv bäst osv. det är en fin kunskap.
Men tacka fan för att du bryter ihop ibland!! (ursäkta mitt fulafula språk!)
Oj så mkt som hänt den senaste tiden...
Och är det inte lite typiskt...när det lättar lite (som det kändes som om det gjorde i ditt förra inlägg, att du o M fick lite mer tid för varandra) Då smiter det där jobbiga fram, tar sin chans o plats, för att det oxå måste få komma ut...
Äsch, nu kanske jag svamlar...men jag tror du hänger med i svängarna...
nåväl, jag tänker på dig, skickar tillbaks energier jag lånat plus nya fina, som jag fått...Känner mig mkt bättre, sjukt tacksam o lite nyfrälst, för att jag kan gå igen, så energier bara bubblar just nu.
Ta hand om dig!
Kramar!
En värmande omtanke till dej och en försäkran om att din andning kommer tillbaka.
SvaraRaderadet är rätt mycket på halvår, det... hoppas det känns lugnare snart!
SvaraRaderaJa, precis som du konstaterar: det är en otroligt stor förändring av tillvaron som du varit igenom och landat i. Och det tar tid att landa och ladda om efter alla energikrävande svängningar. En styrkekram från mig till dig och andningen
SvaraRaderaStor kram.
SvaraRaderasänder härmed mina varmste tankar till dig. Andas, andas och andas.
SvaraRaderaKram
Den första yogamamman - ja, du kommer alltid att vara den första yogamamman. Så är det bara. Tack för fina ord och för att du delar med dig. Jag tror att vi gjort en liknande resa det här året, men med en STOR skillnad, jag har haft kärleken med mig. Du har fått klara mycket själv. Så jag förstår verkligen att du kraschat, att du inte orkar, att du är sjukskriven och mår skit. Det är en tuff, tuff situation. Jag har inte riktigt varit i samma, men för fem år sedan kraschade jag och blev sjukskriven, och fick börja om. Då blev det mycket yoga, meditation och ljus och rökelse. Det var min väg tillbaka. Jag hoppas att du hittar din, det låter redan som du vet vad som är fint i ditt liv. Jag andas för dig också nästa gång på mattan
SvaraRaderaFröken blund - hej vännen. Du har rätt, jag vet oftast hur jag ska hjälpa mig själv och det är en stor gåva som jag är tacksam för. Men ibland blir det för mycket. Men det är ingen fara, jag fixar det här. Värre då med din rygg. Men nu verkar det ju vara väldigt mycket bättre, skönt! Och jag hoppas att vi kan ses snart, kram till dig och ryggen och magen och dina grabbar!
Nina - tack! Namaste!
Fru A - ja, jag inser ju själv att det är helt galet mycket när jag skriver ner det såhär...Och jag hoppas också att det blir lugnare, tack för din kommentar
Anna - tack snälla du!
Sakomsolen - tack!
Carina - jag andas på :) Tack!
Tack för dina fina ord. Du anar inte hur mycket de betyder - jag har ju liksom varit med dig så länge, om än på avstånd. Fast ändå inte. Du känns som min vän! Du ÄR min vän. Du har hjälpt, och hjälper, mig mycket.
SvaraRaderaJo, jag har förstått att du kraschade för fem år sedan och jag har tänkt och undrat hur du hade det och hur du kom igen. Det svåraste nu, för mig, är att orka barnen samtidigt som jag ska vara varlig med mig själv och sakta sakta läka. Det är svårt att få ihop. Det är så svårt att veta hur mycket man ska anstränga sig, ta i. Men lyssna på kroppen är väl svaret.
Jag kanske rent av ska ta och boka en tid hos dig... Mailar i så fall. Hoppas du får en solig helg (jag vet ju att det är sol för vi bor ju nära varann) och att det är lite lättare att andas nu. Stor kram!
Jag glömde skriva under.
SvaraRaderaYogamamman d.y. var det som skrev nyss.
Kram!
Yogamamman d.y - jag förstår att det är tufft att krascha och samtidigt orka vara en närvarande mamma. Jag hade bara mig själv att tänka på, och det var nog så tufft. Det går aldrig att jämföra situationer, det viktiga är att hitta sätt att orka, om så bara för en timme i taget. Och du verkar ha hittat ett fint verktyg i att lyssna på kroppen, där finns många svar, kanske till och med alla. Att anstränga sig, som du skriver om, tror jag kan vara farligt, det är lätt att tappa sig själv då, men jag förstår att du menar för barnens skull.
SvaraRaderaOch vill du så finns jag här, jag har tider i sommar så det är bara att mejla mig.
Stor kram