Så är hon då döpt. Vår Siri Sofia. I Lovö kyrka. Av samma präst som vigde mig och mannen och som också döpte Signe.Det var en vacker ceremoni. Siri sov sig igenom första delen och vaknade till och kräktes ned mannen s kavaj lagom tills det var dags för oss att tillkännage hennes namn. Sedan blev hennes huvud torkat från dopvatten av en stolt storasyster. En storasyster som för övrigt vägrade att lämna kyrkan efteråt. Hon satt demonstrativt kvar i altargången och läste psalmboken.
Siri blir fyra månader idag. Hon är inne i en intensiv närhetsperiod nu. Ingenting annat än att bli buren, nära nära eller allra helst att bli ammad duger. Hon vill bara underhålla sig själv i någon enstaka minut innan hon högt talar om att hon är missnöjd. Det skapar en lätt stress hos resten av familjen.
Nätterna är fortfararande oroliga, men nu brukar jag i alla fall få sova tre timmar mellan hennes vakna stunder.
I övrigt jollrar hon högt, blåser bubblor med munnen och brummar som en bil. Störst leenden får fortfarande storasyster men hon delar frikostigt med sig till den som uppmärksammar henne.
Smultronbettet på hennes högra sida kommer att växa bort, men hjälper oss nog i framtiden att se skillnad på barnen när de var i samma ålder. För lika, det är de.
Vad roligt att läsa om ert dop! Ceremonier är viktiga och bilderna håller man inom sig för alltid :)
SvaraRaderaVi håller på att förbereda namngivningen för lillärtan som vi ska ha ute på naturskyddsområde, precis som för ärtan.
Tyvärr har ju lite tråkigheter kommit emellan, men den vita klänningen passar ju bara nu och koliken kommer väl att silas bort i skogen så det finns väl hopp.
Kram Helle
Vad fin hon ser ut, eran lilla flicka. Och redan döpt och allt. Förstår stressen ni känner med underhållandet. Andas på och njut så mycket det går ändå. Den där första tiden går ju så sjukt fort..
SvaraRaderaOj vad fort det går! Redan stora tjejen.. :-) Hoppas det lugnar ner sig snart så ni får lite lugn och ro.
SvaraRaderaNora har också ett smultronmärke, fast på rumpan. Det är gulligt :) Och jag ser på bilderna att barnen är enormt lika! Wow alltså.
SvaraRaderaTråkigt att hon ofta är missnöjd. Kram i "eländet".
Fint med dop och med deltagande av Signe. Tror att det betyder mycket för äldre syskonet att få vara med och hjälpa till! Vi planerar göra så med sonen också. Jag känner igen det där missnöjesbeteendet hos R. Han var också enormt närhetstörstande och bars precis överallt. Relativt sett är det förstås en kort period, men ansträngande. Mycket ansträngande. Speciellt när man har två små viljor att tillfredsställa. Håll ut!
SvaraRaderaVa fin hon är lilla Siri! Och vad fort det går! redan döpt. redan 4 månader!
SvaraRaderaoch var glad för smultronet, som sagt, för oj vad lika de är små tjejerna ;)
stor kram till dig!
Helles yoga - låter fint med namngivningsceremoni i naturen. Hoppas att det blir lyckat trots det som kommit emellan. Kram
SvaraRaderaBorgarbrackan - ja, jag njuter. För det mesta njuter jag. För det är ju verkligen som du skriver, att den här första tiden går så fort, så fort. Kram
Jessica - jag vet, det går sjukt fort. Och idag har lugnet infunnit sig en liten, liten stund i alla fall. Jag har hunnit med långpromenad, fika i trädgården coh sitter nu vid datorn en stund. Kram
Minna - gulligt med smultronbett på rumpan! Och tack för kramen
K - tack! Ja, jag försöker hålla ut, den här tiden är ju så kort och jag vill njuta så mycket som möjligt.
Jag tror också att det är viktigt att det stora barnet får vara med och hjälpa till vid dop. Och vår präst uppmuntrade det väldigt mycket.
Fröken blund - ja, de är lika. Jättelika. Ska bli kul att se om A och bebisen i magen också blir lika. Stor kram tillbaka
Grattis till en vacker liten människa! Och vilken fin beskrivning av ceremonin:D Jag hoppas att nätterna blir bättre för er - känner så väl igen det från Sixten. Nils är lite mer tålmodig än storebror och sover mycket bättre än vad Sixten någonsin gjort. Fast amningsvaket är inte alltid lätt att ta sig igenom. Även om man vet att det är en kort tid, så känns det inte så när man är mitt i det. Speciellt inte på natten. Jag håller tummarna för spjälsängen...
SvaraRaderaAnna - tack så mycket! Och amningsvaket är långsamt, långsamt. Men samtidigt är det dubbelt, för jag vet ju att den tiden snart är slut och att den kanske aldrig kommer tillbaka igen
SvaraRadera