Ganska energilöst

Vissa dagar behöver bara ta slut.
Idag har det varit en sådan dag.
Stora S har haft ont i magen och varit gnällig och gråtig och gapig och skrikig från tidig morgon till sen kväll.
Lilla S har svårt att komma till ro i värmen och ville helst bara bli buren.
Vi gjorde ett försök till en trevlig familjeutflykt, till den mindre badplatsen i närheten av huset. Grillade kyckling i ugn och rörde ihop en ljummen potatissallad med färska rödbetor och persika. Kokade kaffe och värmde mjölk. Blandade svägerskans hemkokta rabarbersaft. Packade allt i picknickkorg och cyklade iväg.

Det kunde ha blivit bra.
Det kunde ha varit sådär lyckligt och fint.

Men stora S ville inte alls bada, utan helst gunga på den stekheta lekplatsen. Och lilla S vaknade ganska snart och ville sen bara bli buren.
Jag upptäckte stora, fula värmeutslag på halsen och höll mig i skuggan.
Mannen var stressad över en jobbgrej som skulle göras.

Så vi cyklade hem. Och trodde att det skulle bli bättre.
Det blev det inte.

Huset var som en bastu. Båda tjejerna grät. Jag kände mig som en jäkla hemmafru där jag stod med disk och matlagning och kräkningar och bajsblöjor medan mannen jobbade och jobbade.

Nu, först nu, sover båda tjejerna och jag ska sitta och surfa en stund bara för att rensa hjärnan. Sen blir det en sval dusch och bums i säng för att överhuvudtaget få någon energi.
Imorgon väntar mysigt besök hos vännen J. Och på tisdag drar jag och Fröken blund till Rosenhill.

Som sagt - vissa dagar behöver bara ta slut, så att nya kan komma till.