Det är mycket som är annorlunda med två barn. Ibland önskar jag att någon hade berättat för mig hur tufft det faktiskt kan vara. Hur trött man är. Hur stressad man kan bli. Hur lite man ibland känner att man räcker till. Hur få pauserna är. Hur inrutat allt är. Och hur fruktansvärt uttråkad, frustrerad, fascinerad och hänförd man faktiskt blir, flera gånger varje dag.
Det går upp och ner, det är roligt och oroligt, fniss och gråt. Ibland på en och samma gång eller bara med någon timmes mellanrum.
Det är lite som att vara manodepressiv, konstaterade vännen J och jag det idag, när vi sågs tillsammans med alla fyra barnen. De stora tjejerna, och de små bebisarna.
Ibland undrar jag vad sjutton jag gett mig in på. Vid få tillfällen ångrar jag mig nästan. För det mesta är jag tacksam över gåvan som livet gett mig. Och alltid, alltid, alltid älskar jag mina små, - de allra, allra vackraste på denna jord.
Så tänkte jag när tvåan kom - att jag självklart inte ångrade henne för en sekund, men att jag om jag vetat.. gärna hade haft lite äldre barn innan jag skaffade ett till. Jag skulle inte råda någon att skaffa barn tätt. Sen kan det säkert vara trevligt att de är nära varandra i ålder när de blir äldre. Men den där första tiden.. året... Puh!
SvaraRaderaNu blev jag stressad... har det så mysigt med Zoe just nu och vill inte förlora det! Men, jag tycker att det var ganska jobbigt att komma in i mammarollen med henne med, och räknar kallt med att det tar minst lika lång tid att lära sig tvåbarnslivet. Så, jag håller andan, blundar och kastar mig in i den nya världen! Sen får man bara hoppas på det bästa... Kram till dig!
SvaraRaderajavisst är det jobbigt, själv var jag modig eller dumdristig kalla det vad man vill och skaffade fem stycken på åtta år....men rackarns vad kul vi har och roligare blir det ju större barnen blir....kommer dock bara ihåg tiden med tre blöjbarn som i ett töcken....
SvaraRaderaMmm, jag förstår. Eller så borde det finnas fler som du som vågade erkänna det. Det jobbiga med barn. Allt är inte rosenrött och enligt barnboken. Dagarna går inte enligt det pedagogiska mönstret. Det finns inget som kan få en så arg och frustrerad som sina egna barn. Det finns ingen heller som man gränslöst älskar som sina egna barn. Det är som en berg och dalbana. Ena stunden vill man kasta sig själv och barnen genom fönstret för att sedan titta på dem med en tår i ögat av kärlek.
SvaraRaderaTids nog kommer man dock in i det hela och den där frutrationen över detta tillstånd (kan man kalla det för det?!;) försvinner liksom. Dock är det fortfarande stressande och tröttsamt ibland... men ack så mycket kärlek.
Tack för att du finns (som jag brukar skriva och säga till dig) och för att du delar med dig till oss medsystrar.
Kram Malin med tre barn (10 år, 8 år och 2,5 år)
Hihi, jag skriver under på allt :-)
SvaraRaderaTack för en toppendag kära vän!
Kramar!
Hej, ny här!
SvaraRaderaDet är så tabu att prata om livet med barn som något annat än glädjerikt och roligt, tyvärr. Man behöver ju höra om den andra biten också, om tröttheten och intensiteten.
Jag ångrar inte en sekund att jag skaffade fyra barn. Däremot upptäckte jag att det var omöjligt för mig att förena kraven på mitt jobb med familjeliv.
Jag är dock övertygad om att livet kan vara toppen även om man inte skaffar barn alls, vilket många med barn verkar ha svårt att föreställa sig.
Ha det så bra, jag återkommer nog!
Jag har ju provat båda alternativen, barn tätt och långt emellan. När min man och jag skaffade de sista var vi rörande eniga om att vi aldrig mer skulle ha barn tätt. Det är vansinnigt jobbigt att ha barn tätt. FK har ju sina regler om föräldrapenning och det ihop med att vi skaffar barn när vi är äldre och därmed får lite mer bråttom har påverkat mellanrummet mellan barnen att bi mindre. Det har också blivit jobbigar och svårare att ha barn om jag får citera mina äldre kollegor.
SvaraRaderaJag tycker att det är oerhört synd att så många skaffar barn tätt iom att mycket av glädjen går förlorad i allt arbete. Min erfarenhet är att de med två barn tätt är de mest negativa föräldrarna och det allra tråkigaste är det bara blir två då "Det är så jobbigt med barn". De mest positiva föräldrarna jag möter är de med 3-4eller flera, de äldsta är då lite större och lättare att hantera. Föräldrarna har också en större erfarenhet och ställer inte så stora krav på sig själva.
I min optimala världe får vi 4-5 barn från ca 18-20 års ålder med ca 4-5 år emellan.
I den verkliga världen är jag smärtsamt medveten om vilken gåva barn är och att de kommer när de kommer, om de kommer till oss alls.
Själv har jag ju tvillingar, är inte det jobbigt kan man undra. Jo, men inte lika jobbigt som att ha barn tätt med OLIKA behov.
Har jag något råd till dig då? Ja, kanske om du vill ha dom:-)
All energi till dig från mig!!
Sitter nästan aldrig här längre, men kikade in idag. Inflammation i ryggen så jag hade lite tid över. Man har funderat mer än en gång och just NU då de är 8 och 7 år funderar jag ÄNNU mer.....upplevde inte de tidiga året som jobbiga för det var bara en massa barn på så kort tid och de sov bra så där hade vi vår lösning. Men jag känner igen alla dina känslor och ord du skriver!! Och mitt i allt detta älskar man dessa små troll så oerhört! Inte undra på att man är manodepressiv!! Man kan le åt det! Ta hand om er alla och ha det gott!
SvaraRaderaKram Camilla i Uddevalla
Kajsa - om vi skaffat barn tidigare, jag och mannen (vilket inte var tänkbart då, så jag kan inte vara efterklok egentligen) så hade jag inte skaffat barn så tätt. Nu valde vi att göra det eftersom jag närmar mig 40 och vi gärna ville ge Signe ett syskon. Men jag tror verkligen att de kommer att ha glädje av varandra senare. Och att ha barn med allt för långt mellanrum är nog inte heller bara positivt, då får man ju liksom "börja om" igen med allt det där som vi är mitt uppe i. En kram till dig, kära medsyster
SvaraRaderaJessica - det var inte meningen att stressa upp dig. Du kommer att fixa det alldeles galant, det vet jag. ALla gör vi det, på vårt alldeles egna sätt. Men njut av tiden med Zoe så mycket det bara går nu, sen blir relationen helt annorlunda. INte sämre, men på ett annat vis
Therese- jag tror att det är på både gott och ont att skaffa barn tätt. Precis som det är med mycket annat här i livet. Modigt med så många barn på kort tid. Förstår att du minns en del som i ett töcken ;) Men härligt att höra om allt roligt, det sporrar mig!
Malin - ja, det borde pratas mer om det här jobbiga, men kanske vill vi inte erkänna det, eller skrämma andra, eller så tror vi bara att vi är ensamma om det. Jag vet inte. Tack för att du delar med dig. Och tack för fina ord!
Jenny -ja, jag vet att du känner likadant, eller i alla fall liknande. Tack själv, det var mysigt att träffa dig och dina fina flickor
Smultron - hej, kul att du kikade in och välkommen åter. Tack för att du delar med dig. Och jag håller med, det är ganska tabu att prata om det här jobbiga, det svarta. Kanske för att man inte riktigt vågar erkänna det ens för sig själv ibland, eller för att man tror att man är ensam om det.
Anette - tack för energi och fina och kloka ord (som vanligt). Jag har tänkt på det där med tvillingar, att det faktiskt kanske inte är så jobbigt som att skaffa barn tätt. Med tvillingar har man ju samma behov och liknande tider, men täta barn blir det ju, precis som du skriver, olika behov och olika tider. Och jag tar gärna råd, skriv på!
Camilla - kul att höra från dig! Härligt att dina barn sov bra, det underlättar ju en hel del. Men sen är det nog en karusell som liksom bara snurrar så att minnen bleknar. Och så blir det ju bara roligare och roligare. Kram och hej, ta hand om er och ha en fin sommar
Jeg venter nr 2 om 11 uker, og har en 19 mnd ung mann fra før. Jeg velger faktisk å ikke tenke så mye på det slitsomme som venter. Jeg tar det der og da. Jeg er forholdsvis ung, under 30, men kjenner at for oss var det riktig med to tette.
SvaraRaderaJeg slapper også kanskje litt mer av fordi jeg er gift med en fantastisk far, har en glad og grei sønn, og vil ha masse avlastning i form av lillemann's barnehage og et par halve dager i uken med barnevakt. Med denne avlastningen tror jeg det meste skal kunne gå. Men prøver først og fremst å forberede meg på at alt kan skje ;-)
Anonym - helt rätt inställning, tycker jag, att ta det som det kommer. För det är ju det enda vi kan göra. Och det låter skönt med ganska mycket avlastning, det behövs. tack för att du delar med dig och lycka till med den kommande förlossningen!
SvaraRadera