Yoga för barn

Jag yogade igår. I Signes rum. Hon hade svårt att somna och ville att någon skulle vara nära. Hon gillar när jag yogar. "Det låter så skönt när du andas, mamma" brukar hon säga.
Igår ville hon vara med och yoga en liten stund. Då gör hon några kullerbyttor, står i hunden några andetag och försöker ställa sig på huvudet.
Sedan drog hon fram sin stol och ställde den vid kortsidan av min matta. Hon satte hon sig på den, med favoritnallen (som för övrigt är döpt efter prästen som döpte både henne och Siri) och förde följande konversation:

"Titta, där är min mamma, hon yogar"
"Det är bra att yoga nallen, man blir glad då"
"oj, nu står mamma på ett ben nallen, ser du?

Hon satt på stolen, med nallen, i nästan en timme. Sedan lade hon sig i sängen. Och somnade.

Yogan finns med som en del i hennes liv. Om den blir självklar för henne vet jag inte. Jag kommer aldrig att pracka på henne något av det som jag tror på. Hon får själv välja. Och ibland väljer hon yogan, sådär när andan faller på. Som i söndags - vi gjorde en utflykt till Asknäs och när jag rullade ut filten som Siri skulle ligga på i gräset tog Signe över den och sa "Jag vill yoga lite nu...". Sedan gjorde hon några övningar, till övriga trädgårdscafé-gästers förtjusning.

Jag är övertygad om att yogan är bra för barn. Till att börja med som en lek och ett förhållningssätt till livet. Det viktigaste är glädjen men barnet övar även lugn, koncentration och kreativitet. Andningen är viktig även här men den kraftfulla och medvetena andningen får vänta ett tag.

(tack till bloggläsaren M som skickade mejl och frågade om just yoga för barn, det gav mig inspiration till detta inlägg)