Hon är runt 69 centimeter lång och väger 8,3 kilo.Att resa sig och stå stadigt på benen är just nu största favoriten. Med hjälp av stöd vågar hon sig ibland på några stapplande steg också. Annars tar hon sig fram genom att krypa på sina knän. Hon har frångått den ålande stilen som var den tidigare favoriten.
Två små riskorn har kommit upp i underkäken, ungefär samtidigt.
Hon sover bra på nätterna men är just nu förkyld och vaknar snörvlig. Allra bäst sover hon på förmiddagarna. Eftermiddagarna är det lite si och så med sömnen.
För det mesta är hon en glad liten fröken, men den värsta tiden på dygnet är nog den mellan 17-19. Då vill hon helst bli underhållen hela tiden. Om vi inte uppmärksammar henne kryper hon efter oss och drar i våra byxben.
(Signes 10-månadersdag kan du läsa om här)
Vilket mysgryn!
SvaraRaderaDet låter som att lilla Siri är en mycket självklar liten familjemedlem och söt är hon förstås också! Grattis till Siri! (och till dig för att du varit två-barns-mamma nu i hela tio månader!)
SvaraRaderaGrattis Siri!
SvaraRaderaHärligt att hon verkar veta vad hon vill och att hon kan ta sig dit hon vill.
Tänk, nu har du varit tvåbarnsmamma i nästan ett år, har du vant dig än?
Stor kram!
lilla stora siri.
SvaraRaderatio månader. det är väl makalöst!
snart GÅR hon. och pratar.
ska bli roligt att höra vad den lilla fina tänker ;)
kram!
Nina - mysgryn är ju ett helt fantastiskt ord som beskriver lilla S alldeles förträffligt. TACK!
SvaraRaderak - ja, en självklar liten familjemedlem är hon, lilla S. Och söt, såklart.
Och ja, tänk att jag varit tvåbarnsmamma i tio månader, nästan ett år, det är helt makalöst häftigt!
C - nej, jag har inte vant mig vid att vara tvåbarnsmamma. Jag har knappt fattat att jag blivit mamma överhuvudtaget :) Det är så makalöst stort att det ibland känns helt overkligt!
Men rutinerna börjar komma, och jag är inte lika panikslagen längre. DET är skönt! Kram
Fröken blund- ja, jag VET. Och snart är din lilla kalv också där!
Grattis till stora Siri! Härligt att hon börjat krypa också, det brukar ju vara en källa till glädje för hela familjen. Inte minst krypgrisen själv. Att kunna ta sig runt på egen hand, lycka!
SvaraRaderaAnna - ja, krypgrisen är mer än nöjd. O jäklars vad fort det går...
SvaraRaderaVilken sötis!
SvaraRadera