Det handlar mycket om relationer nu. I mitt liv. Av olika anledningar. I olika forum. På olika sätt.
Relationer som tär och skaver, brusar och rör runt. Relationer som är tysta, frustrerade eller ilskna. Relationer som nästan går sönder eller står på ruinens brant.
Och så lysnnar jag på Lousie Hoffsten. Jag fick hennes senaste platta i kombinerad julklapp/examenspresent av en kär vän. På spåret "Förlåt" sjunger hon
"Jag träffade min mor och far idag
Dom firade sin guldbröllopsdag
Jag frågade pappa om det finns ett svar
Och det här är vad han sa:
Älska honom för den han är
Försök inte att ändra på varandra
Om kom ihåg ett ord som glöms ibland
Det tyngsta ord som sägas kan:
Lär dig att säga förlåt"
Det, mina vänner, vill jag dela med mig av idag
Mmm, blir väl så att det rör runt en del när man jobbar med sig själv. Och med andra. Förlåt - så otroligt verkningsfullt, likaväl för andra som för sig själv. Ibland tycker jag det varit svårast att förlåta mig själv...
SvaraRaderaSå sant, och så viktigt!
SvaraRaderaFint inlägg från dig och din blogg igen.
Finns en läkande kraft i att förlåta...å framför allt acceptera...det sista jobbar jag mycket med..
SvaraRaderaKram
Förlåt!
SvaraRaderaJa, det där med att verkligen låta någon annan vara som den är, utan att försöka förändra, är svårt. Men väldigt väldigt viktigt!
SvaraRaderaKram!
Ja fy tusan va viktigt det är!
SvaraRadera/Ines
Annika - ja, jag tycker också att det är allra svårast att förlåta sig själv. Det är liksom ytterligare ett steg
SvaraRaderaMammaxtre - tack för fin kommentar!
Toril- ja, det ligger mycket acceptans i förlåtandet och det är skitsvårt. Men ack så viktigt!
Nina - Förlåt, ja...det är stort nog att skriva det.
Anna Fredag - ja, det är lätt att vilja gå in och förändra. Väldigt lätt.
Ines - hej! Och tack för kommentar!
tack denna lilla text med så stor innebörd ska jag bära med mig!
SvaraRaderaTherese - vad härligt att du vill bära den med dig, för visst är den fin. Kram till dig
SvaraRadera