Jag blir osäker ibland. På mig själv. På min egen förmåga och kapacitet.
Det är ingenting som tar över mitt liv. Men det begränsar mig. Ibland.
Osäkerheten kan slå till inför en större presentation på jobbet. Eller när jag ska mingla runt på en tillställning där jag inte känner så många.
Inom mig bor det plötsligt någon som känner sig ganska liten och bortkommen.
Den delen fick ganska stor plats väldigt länge i mitt liv.
Men så byggde jag ett skafferi. Och fyllde det med minnen, händelser och erfarenheter som jag är stolt över. Jag fyllde skafferiet med vackra burkar av att ha tagit körkort, fött två barn, utbildat mig, föreläst inför flera hundra personer. Bland annat.
Det är mitt livs skafferi. Ett skafferi vars dörrar jag öppnar närhelst jag känner mig sådär liten och bortkommen. Nästan varje gång är det en vacker burk inne i det där skafferiet som gör att jag vågar ställa en fråga som den där lilla och bortkomna delen inom mig egentligen är för rädd för att ställa. Den delen inom mig är rädd för att verka dum. Med skafferiet med mig VET jag att jag inte är dum. Jag har en jäkla massa bra och nyttiga erfarenheter som bär mig.
Hur ser ditt skafferi ut?
Jag har också körkorts burken, två barn burken, utbildnings burken och yoga (under utveckling) burken...fast ibland verkar det som om det inte räckte...som om alla andra har så mycket mera i sina skafferi...
SvaraRaderaJag ska nog leta reda på mina burkar. Förlåt att jag inte kom tillbaka via mail, men mitt liv rämnade totalt och jag tar fem minuter i taget. Men någon kommer jag tillbaka. Therese♥
SvaraRaderaDu ger så mycket värme och inspiration, härliga Yogamamma! För det ska du ha en utmärkelse! Du hittar den på min blogg.
SvaraRaderaJag tycker också att många har så mycket mer i sitt skafferi. Hur ska jag tänka? Undrar Camilla
SvaraRaderaMarika - ja, så kan det vara. Men frågan är om vi vill ser mer till deras skafferi än till vårt eget. Var ligger fokus? En tanke som slog mig.
SvaraRaderaTherese- Jag tänker på dig! Och du vet var jag finns om du behöver mig. Kram
Maria Helander - men åh, ännu en utmärkelse. Jag tackar och bockar och niger och blir alldeles rörd och varm i hjärtat. Tack snälla du!
Camilla - fundera över var du har ditt fokus. Hos dig själv eller hos andra?!
Jamen det var ju smart. Med ett skafferi. För jag känner också ibland att alla andra är så mycket säkrare på nåt sätt och så står man där och känner sig dum - helt i onödan! Tack fina du!
SvaraRaderaNina - Jag är övertygad om att ditt skafferi också är fyllt av vackra burkar!
SvaraRadera