måndag, februari 22, 2010

Att vara stark

Jag är inne på min femte vecka nu. Av träning. Av bättre kost. Av mer här och nu-tänk.
Och jag är starkare. Friskare. Vackrare. Har gått ner några kilo och kommer i de där snygga tajta jeansen igen.

Jag har i genomsnitt tränat fyra gånger i veckan dessa veckor. Jag har prioriterat yoga, promenader och styrkepass. Det har blivit allt från 20 minuter till 1,5 timme per gång. Och så finns meditationen där som ett dagligt inslag. Och spikmattan. För styrkan handlar också om det mentala.

Med tanke på att jag har två stillasittande jobb (dels som administratör på det stora företag och dels som samtalsterapeut) så är det nödvändigt för mig att röra på mig. Ja, kroppen längtar till och med efter det.

Den första veckan var tuff, men nu kommer träningen av sig självt. Och jag försöker göra något varje dag så att jag inte bara sitter still. Det kan handla om att dra pulkan i backen med barnen. Gå i många trappor i det stora företagskomplexet istället för att åka hiss. Och så vidare. Eller så blir det de där 20 minuterna i källaren med Paolo (jag rekommenderar verkligen boken).
Igår åkte jag till yogashalan och andades med tio andra. Jag hade nästan glömt hur magiskt det är. Jag använder ofta shalan mellan mina klienter (när den är ledig), för att yoga, men det var länge sedan jag prioriterade ett mysorepass. Kroppen har längtat efter det. Efter att andas ordentligt. Efter skön och pedagogisk justering.

Kanske är det så att tvåbarnschocken är över nu. Kanske är det så att orken är här nu. Och längtan och lusten. Jag hoppas verkligen det.

17 kommentarer:

  1. Livet, och barnlivet, går ju upp och ner. Men med en kropp i balans klarar du ju svängningarna mycket bättre! Skönt att du fått styrka att vända trenden. :)

    SvaraRadera
  2. Låter fantastiskt! Det är mäktigt hur stor inverkan 'rörelse' har på vår energi och vårt välbefinnande.

    SvaraRadera
  3. Ja nu är du ute ur tunneln tror jag! Skönt att höra att du får till det. Tror ofta att vi har för stora krav på vad som ska bli och sedan blir det inget istället.Om man istället gör som du, tar tiden där den finns så blir det så mycket bättre i längden!

    SvaraRadera
  4. Men åh vad inspirerad jag blir. Som alltid hos dig.

    Kan bli att jag klickar hem boken. Och så ser vi fram emot att få andas och bara vara med dig på lördag!

    Massor med kramar!
    /Jenny

    SvaraRadera
  5. Ja, visst är det härligt!

    Du verkar också vara på G :)

    SvaraRadera
  6. Hej!
    Nu ha rjg tittat in.. jag ska återkomma en annan dag.

    SvaraRadera
  7. Å vad ljuvligt det låter. Jag både hoppas och tror att det är så att du har kommit ikapp och hittat orken och styrkan igen.

    Jag vill också känna mig vältränad och stark. Just nu har jag lagt ner den verksamheten och de ambitionskraven och försöker njuta av graviditeten, röra mig i vardagen så mycket jag orkar och hinner och försöka komma igång att träna på allvar...sen. När bebis nummer två har kommit till världen och den första tiden som ammande hemmamamma är över. Då jäklar!!!

    Kommer att sakna dig och våra fettbrännarpromenader dock... KRAM!

    SvaraRadera
  8. åh,härligt att höra!
    alltså passar det nog utmärkt att jag snart tänkte föreslå en stund vid mälaren,promenad och nyttig fika på Gateau...kanske nästa vecka?
    jag tror att du kommit ur chocken nu. det låter så, och det är ju underbart!
    kram så länge!

    SvaraRadera
  9. Vadjag önskar att jag hade kommit dithän där du är. Den mentala hälsan behövs ta som hand, men så även kroppen. Får bli spikmattan ikväll tror jag. Ett steg i rätt riktning. Alltid nåt...

    SvaraRadera
  10. Visst är det fantastiskt att när man börjar ta små trevande steg framåt mot något som man mår bra av, kommer resten av välmåendet sakteligen efter, som ett härligt pärlband av feelgood. Jag är glad för din skull! Kram, Sanna

    SvaraRadera
  11. Kajsa - ja, jag klarar svängningarna mycket bättre. Allt känns liksom lättare med den här styrkan i kroppet och sinnet.

    Nina - ja, rörelsen är mäktig. Och det slår mig också hur mycket min kropp minns av rörelserna, särskilt i yogan. Det är som om den aldrig riktigt kommit ifrån dem.

    Annika - ja, tid för träning finns, för alla. Jag tror verkligen att det handlar om det du skriver om, att inte ha för stora och höga krav, utan att börja så smått. Bara där har förändringen kommit. Och det känns onekligen underbart att vara ute ur tvåbarnschockstunneln!

    Jenny - och jag ser fram emot att träffa dig och A på lördag! Och ja, klicka hem boken. Jag tror inte att du ångrar dig. Stor kram!

    Eva - ja, jag är på g. Och tillsammans kan vi peppa varandra. Bra va?!

    Mor Duktig - hej och välkommen in. Och välkommen tillbaka! Tack för kommentar!

    Hälsingemamman - och du ska bara veta hur ofta jag tänker på dig och saknar dig när jag tar mina promenader i våra gamla kvarter. Fettbrännarpromenader var det verkligen!
    Men njut nu av din graviditet. Jag är så glad för er skull! Och vi ka väl kika på en helg framöver så att vi kan komma upp och hälsa på er? Stor kram till dig

    Fröken blund - nästa vecka ses jag gärna. Jag jobbar i B på tisdag och torsdag, har klienter på förmimddagen och skulle kunna ses runt lunch. Men vi hörs på annat sätt om det. Stor kram

    Mammaxtre - vad kul att du länkat till din blogg! Jag har ju varit så nyfiken på dig.
    Och spikmatta är väl ett alldeles utmärkt sätt att hitta den mentala styrkan. Det andra kommer, om du vill.

    Sanna - pärlband av feelgood var vackra ord. Precis så känns det! Tack för kommentar

    SvaraRadera
  12. Så bra, så härligt! Jag log när jag läste det här. Jag har nämligen gått och tänkt ett blogginlägg som handlar om lyxen av att gå i trappor.

    Lyxen av att inte behöva åka hiss för att man har en vagn med sig och lyxen av att känna kroppen röra sig, musklerna vakna och spänna sig i nyfikenhet, i minnet av hur det kändes i kroppen förut när styrkan var påtagligare och träningen mer och oftare.

    Och de behövs för att få helhet, rörelserna och kroppens glädje av att få utföra dem. Så glad jag är för din skull, för att du har hittat det. Jag låter mig inspireras, som så ofta och startar lite mjukt för att hitta tillbaka själv.

    SvaraRadera
  13. Det låter härligt! Jag riktigt känner hur det osar energi om dig.
    Men du, vad gör du och Paolo nere i källaren ;-)?

    SvaraRadera
  14. Anna ser dej - ja, det är liksom en nygammal värld som öppnar sig plötsligt. Jag njuter också av lyxen av att gå i trappor. Att slippa hiss. Och tänk vad mycket kalorier det bränner ändå. Perfekt.
    Lycka till med din träning och att komma tillbaka. Sover ni bättre nu förresten?

    Ulrika - haha, ja vad gör Paolo och jag egentligen i källaren. Det är det ingen som riktigt vet. Och ingen får heller reda på det. Men snygg blir jag ;)

    SvaraRadera
  15. Varför inte erbjuda dina klienter en promenad med samtal samtidigt? Det tror jag nog att många skulle nappa på...
    Kram

    SvaraRadera
  16. Vad härligt det låter!
    Själv har jag aldrig tränat så lite som nu. Längtar verkligen tills jag kan komma igång igen. Inspireras av dig.
    Stor kram!

    SvaraRadera
  17. Toril - ja, varför inte. Det är ingen dum idé.För mig vore det kalas, tänk att få träna på arbetstid!

    C - din tid kommer. Det tror jag verkligen. Det blir sån skillnad när man börjar jobba och kommer lite mer tillbaka till sig själv igen. Hoppas att träningen kommer till dig. Snart. Kram.

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!