onsdag, februari 10, 2010

Signe 3 och 4 månader, Siri 1 år och 1 månad


Signe 3 år och 4 månader - Mörker har blivit läskigt. Lite sådär helt plötsligt. Hon går ogärna upp på övervåningen själv när det är mörkt, och hon vill inte vara ensam på undervåningen.

Rollspel är det hon ägnar sig åt när hon leker själv. Långa och många sådana. Och det är mycket utlopp för ilska och aggression i dem, riddare slåss och blir arga, säger förlåt förlåt och slåss igen.

Nappen läggs i vällingskåpet på morgonen och hämtas först när det är dags att sova. Det bestämde hon själv en morgon. Då hade vi, dagen innan, haft en kamp på två timmar då hon var nästintill hysterisk för att jag tydligt men kärleksfullt berättade att det var slut med napp på dagen nu.

Siri 1 år och 1 månad - Elva steg i rad har hon gått. Hon tog sitt första för några veckor sedan. Och så plötsligt, under en middag hos våra grannar, började hon gå. I sidled. Sedan har hon fortsatt. Lite stapplande. Lite sådär ibland. Men går, det gör hon. Och det är stort. För nu har jag ingen liten bebis längre.

Tre tänder har tittat fram i överkäken (nästan obemärkt). Hon har två sedan tidigare, i underkäken. Hon visar dem gärna när hon vill bli kittlad och skrattar högt. Hon lägger handen på magen eller sin fot när hon vill att jag ska rimma och ramsa.

Hon pekar och vinkar och säger hej, hejdå, titta och tittut.
Att träffa andra människor har blivit lite läskigt, då vill hon gärna vara nära mig eller mannen.

Hon vill fortfarande ha uppmärksamhet mest hela tiden. Och hennes mindre bra tid är fortfarande den mellan 16-19. Då hasar hon efter oss, drar i våra byxben och gnäller/skriker/protesterar/gråter så länge vi inte släpper allt vi har för händer och ägnar oss åt henne.

9 kommentarer:

  1. Alltid så roligt att läsa om dina små töser. Du beskriver dem och deras utveckling så kärleksfullt och fint.

    Vet inte om du läser kommentarer(eller ens ser att man kommenterat)under gamla inlägg (skrev under Tid för dig)så därför skriver jag här med; Tack för att du gav mig (och dottern)Tid för mig! Kram

    SvaraRadera
  2. Sicken duktig tjejja som slutat med nappen om dagarna!! :))
    O lillan då.. som går. Japp slut på bebbe-tiden där också...!!

    Min tjejja har gjort gymnasieval. Halleluja, var det inte i går hon slutade med napp?! :)

    SvaraRadera
  3. Så härligt med dina lägesrapporter! Och vilken fin bild. Det där kvällsgnället känner jag igen :) Men strax har de gjort sig snygga och gått på disko , tiden rusar!

    SvaraRadera
  4. Åh, jag blir alltid lite smårörd när jag läser om dina barn. Var stolt, du är en underbar mamma!!

    SvaraRadera
  5. Du skriver så fint om dina små vackra människor, det är härligt att få läsa det.

    SvaraRadera
  6. Intressesmurfen - jag är dålig på att läsa kommentarer från tidigare inlägg. Jag borde kanske ändra någon inställning som gör att jag får mejl om kommentarer. Men vad bra att du sa till, för det var ju en jättefin kommentar du lämnat. Tack!
    Och tack för att du och din dotter kom på min förra temadag. Det var så kul att träffa er. Och ja, jag ses gärna över en fika nåndag. Jag hör av mig på annat sätt. Kram

    Fokus mot framtiden - ja, det går ju så fort. Alla säger det. Och jag förstår det. Jag försöker stanna upp och njuta av småbarnsåren, så gott det går. Tack för kommentar!

    Annika - även du skriver om att tiden går fort. Och ja, snart står de väl där, Signe och Siri, och ska göra sig snyggare för att gå på disko. Jisses!

    Nina - stolt är jag. Och underbar mamma är jag, åtminstone större delen av tiden ;)

    Anna ser dej - vad kul att du gillar mina texter om barnen. Jag tänkte att jag skulle printa ut och spara åt dem, i varsin pärm.

    Toril- visst har jag :)

    SvaraRadera
  7. Mysigt! Jag kan knappt tänka mig att min lilla tjej ska börja gå en dag. Fast allt går så fort. Och långsamt på samma gång. Tiden går konstigt när man har barn :)

    ang. kommentarer så är blogspot lite jobbig när det gäller dem. Jag har inställningen att jag måste granska dem innan de publiceras. Annars missar jag kommentarer på tidigare inlägg.

    SvaraRadera
  8. Eva - nej, det där att bebisen ska börja gå känns ganska avlägset en ganska lång tid. Och så plötsligt händer det...och då är det också helt självklart.

    Ja, jag har funderat på att ha granskning på mina kommentarer. Men det skulle nog inte heller funka, jag är ju inte alltid inne varje dag och ja, jag vet inte.
    Kram, tack för kommentar!

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!