Signe 3 år och 5 månader, Siri 1 år och 2 månader

Signe har precis fått sin allra, allra första yogamatta. Nu står den där, grön och liten och fin, lutad mot hennes vägg. Den är redan invigd. Både hon och Siri gjorde hunden på den. Signe visade. Siri härmade.
Annars är det mycket ilska hos Signe nu. Mycket "Nej!" , "Jag vill inte!", "Inte nu, sen!". Hon är lite butter sådär och testar sig fram för att se vad som händer. Det strulas med mat, påklädning och tandborstning. Och allt ska göras på hennes sätt. Om det inte görs rätt gör hon om tills hon är nöjd.
Men kärlekshandlingarna finns där också. Och det finaste jag kan få höra nu är "jag älskar dig, lilla söta bajsmamma!". För bajs, det är det roligaste som finns just nu.
Kramdjuren kommer och går, men när en ny favorit är här så får den hänga med överallt. Just nu är det Skalman. Och Skalman ska vara med och läsa saga, äta frukost och har också en alldeles egen vilja och röst.

Siri är en glad skit. För det mesta. Och det är lite nytt. För hon har varit ganska gnällig tidigare. Det har varit som att ingenting varit riktigt bra. Men nu har det vänt. Nu går hon omkring, överallt, skrattar, busar, charmar, pysslar, bankar med plasthammaren, målar med penslar, hoppar i saccosäcken och på oss, kommer med en bok om hon vill läsa, tar sig upp och ner från säng och soffa om det finns något att stå på.
Hon visar tydligt vad hon vill och inte vill genom olika ljud och ord. Och det är härligt, för kanske är det också det, tillsammans med att hon lärt sig att gå, som gör att vi förstår varandra bättre.

Och gosekuddarna (som syns på bilden), deras alldeles egna, hänger också med överallt. Det har de gemensamt. Att det ska snuttas och mysas. Signe har en stor. Siri en lite mindre.