onsdag, mars 17, 2010

Tankar en onsdagskväll

Här sitter jag. Några minuter i sex. På kvällen. I det stora kontorskomplexet som börjar bli allt mer öde. Det brukar vara öde när jag kommer tidiga morgnar också, så frågan är hur mycket mina kollegor egentligen jobbar.
Själv jobbar jag här tre dagar i veckan. De andra två dagarna är jag min egen.

Men det är inte det som är det viktiga idag.
Det viktiga är att någon som står mig nära precis har fått ett missfall. Och det gör ont i hjärtat.
Och det viktiga är också att jag precis skrivit en dikt till min alldeles nyblivna (ja, snart i alla fall) gudgosse. Min andra. Det är stort att bli fadder. Det kräver en nyskriven dikt. Minst.

Och det krävs också lite tur för att komma hem i hyfsad tid ikväll, men kanske börjar den värsta rusningstrafiken att lägga sig nu.

7 kommentarer:

  1. Visst är det stort att bli fadder! Så fint att bli inbjuden att vara en viktig vuxen i ett barns liv. Och dikter är ju verkligen en fin present. Kramar!

    SvaraRadera
  2. Jag har också blivit tilldelad fadderskap för andra gången, och ska också skriva något inför dopet.

    Hoppas du kom hem i tid.

    SvaraRadera
  3. Det är fint att vara fadder..det är jag också..till mitt brorsbarn å det betyder hur mycket som helst.
    Det är en sorg att mista ett barn...svårt...
    Kram

    SvaraRadera
  4. Kram till din vän. Och till dig som blir vald igen till att bli fadder!

    SvaraRadera
  5. Imponerade och inspirerande att höra om din andra verksamhet i dag. I all hast... kram

    SvaraRadera
  6. k - ja, det är stort. Och en ära. Och så fantastiskt att vara det till två killar som är lika gamla som mina döttrar.

    Anna - grattis! Och lycka till med skrivandet. Och ja, jag kom hem i hyfsad tid, tack

    Toril - ja, det är en sorg att mista ett barn. Jag har mist två. Och för min nära vän är det första (och förhoppningsvis sista) gången.

    Annika - tack!

    Borsökna Östergård - vilket häftigt byggprojekt!
    Och ja, kul att ses! Och på Gateau av alla ställen ;) Kram

    SvaraRadera
  7. Vad tråkigt för din vän! Ofattbart och så orättvist! Jag hoppas att hon kan gå vidare och snart får uppleva lyckan igen.

    Tack för den underbara dikt du skrivit till våran lilla Edward. Du är en sådan fin vän och fadder (eller gudmor som jag föredrar att säga :-)). Hoppas vi ses snart!

    KRAMAR

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!