torsdag, april 15, 2010

Att cykla tre mil

Jag gjorde det idag. Cyklade till och från yogastudion. För att hålla coachingsamtal.
Det är tre mil sammanlagt och jag har inte cyklat så långt på....väldigt länge.

De första en och en halv milen gick bra. Solen värmde, jag vinkade åt vår präst utanför kyrkan, beundrade blåsipporna i backarna och tyckte att det gick riktigt bra. Ja, att det faktiskt var en baggis att cykla. Liksom.

Sedan jobbade jag några timmar. Coachade. Mejlade. Ringde några samtal. Och så var det dags att cykla tillbaka. Hem.

Då var klockan lite mer, det hade börjat blåsa och mjölksyran satte in strax efter Drottningholms slott. Då hade jag bara cyklat några kilometer.

Det gick långsamt. Det var tungt. Jag blev omcyklad ganska många gånger. Inte bara av sådana där smala cykelkillar med tajta kläder utan även av äldre herrar och en och annan tant. Då svor jag. Ganska högt. För mig själv.

Hem kom jag. Trött var jag. Mannen fattade vinken redan när han såg mig genom köksfönstret och blandade genast ihop en energidryck.

Nu har jag stretchat och duschat varmt och ligger i sängen under det tjocka duntäcket, med en stor kopp te och mörka chokladpraliner på sängbordet. Det slår det mesta.

Men på lördag cyklar jag igen. Banne mig.

(framgooglad bild)

16 kommentarer:

  1. Vilket dagsverke! Gott jobbat. Och inte är det dumt med belöningen efteråt heller.

    SvaraRadera
  2. Heja dig!
    Jag längtar efter att cykla som jag gjorde i Sverige...har en cykel i källaren som jag skulle vilja damma av för att ta mig till yoga lektionerna.

    Mannen är mer rädd än jag för trafiken...speciellt alla vesporna...

    Kanske om jag hittar alternativ vägar...

    SvaraRadera
  3. Men va duktig du är. och vilken man du har som fixade det till dig utan att du hade sagt nått eller ens hade kommit innanför dörren. kram

    SvaraRadera
  4. Oj, min kommentar tycks ha försvunnit i vulkanutbrottet :-) Ville bara säga Heja Heja! Fantastiskt med mys efter en hård prestation. Jag kommer att njuta av några praliner på färjan i helgen. Får göra några solhälsningar i sinnet istället för fysisk träning :-)

    SvaraRadera
  5. Grymt! Jag är djupt imponerad:D Blir inspirerad av dina fysiska inlägg, vill komma igång med mina egna och det är bra att få lite sug - om än utifrån.

    SvaraRadera
  6. Go girl! Kämpa på. Det kommer gå lättare nästa gång, jag lovar.

    SvaraRadera
  7. Att cykla. Blä. Eller ja, jag cyklar ju nästan varje dag, men jag har inte ens 2km till jobb... Minns bara när man som yngre cyklade runt halva nejden för att ta sig dit man ville - där nånstans tog min "cykellycka" slut. Ändå. Är det skönt att susa fram i nedförsbacke och med sol i håret :)

    SvaraRadera
  8. Bra gjort! Jag cyklar jämt, överallt. Men det är inte så långa sträckor, några kilometer hit eller dit. Men det är frihet att cykla tycker jag!

    SvaraRadera
  9. Helt rätt inställning!! På lördag cklar jag igen! Go girl.....en gång=ingen gång, två gånger=börjar bli en vana ;). Bra gjort tycker jag!

    SvaraRadera
  10. Hoppas stretchingen gjorde susen så att du kommer att må som en prinsessa i morgon. Bra kämpat!
    Önskar dig en riktigt trevlig helg!

    SvaraRadera
  11. Jag har inte cyklat på säkert 20 år. Frågan är om jag fortfarande kan:)

    Kul idé med bloggis!

    Kram Åsa

    SvaraRadera
  12. Jag vill bara berätta hur glad dina tankar gör mig! Sluta aldrig att dela med dig av din klokhet och värme! Du inspirerar och värmer många hjärtan.
    Tack!
    p.s. inspirerad av dig ska jag plocka fram cykeln

    SvaraRadera
  13. Ja heja dej..banne mig...3 mil! Varför inte lite champagne för å fira liksom...ahhahha..allt gott

    SvaraRadera
  14. hahahaha...det är som en redig baksmälla det där...när man fått flyt ena vägen...och så liksom bara tar för givet. att det blir så på vägen hem oxå.
    men nästa gång. då du.
    och om folk cyklar förbi. och det tar lite längre tid för dig...då är det bara för att det behövs just då. andas. håll näsan högt. och trampa sakta en stund.
    kram!

    SvaraRadera
  15. Bra jobbat!
    Det är inte helt lätt som man tror. De gamla gubbarna och gummorna har säkert cyklat hela sitt liv.

    LiseLotte

    SvaraRadera
  16. k - belöning efteråt känns nästan som ett måste, åtminstone såhär i början av löpningen

    Marika - damma av och ge dig ut på en långsam upptäcksfärd. Och akta dig för vesporna!

    Ensamma mamman - ja, mannens insats är lika stor som min. Om inte större :)

    Sanna - hoppas att du är hemma nu!
    Blev det några solhälsningar på färjan?

    Anna - bra om vi kan inpspirera varandra.

    Helen - och det gjorde det, kändes lättare den andra gången!

    Nina - när något blir ett måste eller tvång försvinner lusten, tänker jag. Jag kan ta bilen eller buss/spårvagn så jag har ett val. Då blir lusten större när jag väljer cyklingen

    Annika - ja, det är absolut en frihet att cykla, jag håller med!

    Kristina - ja, och nu vågar jag nästan säga att det är en vana. Heja mig! Och heja dig, som springer så fint

    Ulrika - stretching är ett måste, både före och efter för att mina stela muskler ska må bra. Tack för helghälsning och kommentar

    Åsa - det finns bara ett sätt att ta reda på om du fortfarande kan - ut och cykla med dig!

    Maria - men åh, tack, vad fint skrivet. Jag tackar och bockar och niger :)
    Hur går det med cyklingen?

    Toril - bra idé, champagne kan man fira mycket med

    Fröken blund - haha, vet du, det var faktiskt precis det jag gjorde - andades. höll näsan högt och trampade sakta en stund. Fast jag var frustrerad, också!

    Inte bara mamma - precis så sa mannen också. Och jag har bestämt mig för att tro på både honom och dig.

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!