Jag har inte gjort det sedan jag var tonåring. Sprungit en mil.
Och jag gjorde det inte idag heller.
En mil är alldeles för långt för mina ganska trötta ben.
Istället blev det fem och en halv kilomter, i en takt som var både behaglig och tuff. Men det är väl så med löpning, att den är just både och.
Och den där milen ska jag springa. Om tre månader. För nu har jag ett 12-veckors pass att följa. Ett program som sakta vänjer min kropp vid löpningen.
Det är ovant för mig. Jag brukar vanligtvis kasta mig in i nya saker med alldeles för mycket engagemang. Det blir inte alltid bra. Som tur är har jag lärt mig det, så därför lyssnar jag in kroppen under dessa tolv veckor. Varvar gång, rask promenad, lunk, löpning och spurt. Använder mycket intervaller och tränar både långa och korta pass.
Och yogamattan. Den väntar i källaren. Ibland rullar vi ut den, Signe och jag, och så yogar vi tillsammans. En stund. Yogan finns där, men practicen har lite paus. Just nu. Jag har lite för mycket spring i kroppen. Av olika anledningar.
Så du satsar på tjejmilen ändå? Vad kul! Då kanske vi ses där.
SvaraRaderaDet låter smart med ett program, jag har också tittat på sånna, tänkt att jag ska köra intervall och allt vad de föreslår, men så slutar det ändå alltid med att jag försöker springa 5kilometaren i jämt tempo istället. Men det är kanske inte heller så dum träning? Hoppas det.
Lycka till!
Jag tror det bara är bra att låta livet berätta hur man vill ha det i sin träning. Liksom acceptera för sig själv att det inte alltid behöver vara på ett visst sätt. Ibland vill man ju springa, ibland vill man något annat. Och yogapracticen - den kommer till dej när det är dags. Skönt att bara vara i det som känns bäst, just nu. Då är det också rätt.
SvaraRaderaEn så vettig inställning och insikt i både träningen och din kropp. Det är klokt att lyssna på kroppen. Lycka till med ditt program, hoppas du utvärderar det på bloggen efterhand...
SvaraRaderaEtt sånt där 12-veckorsprogram följde jag också när jag tog mina första joggingsteg som vuxen. Superbra tyckte jag! Man känner sig så stark när man ser utvecklingen. Och det går snabbt i början. Så lycka till! Och kul att du hittade till min blogg och "gav dig till känna" :-)
SvaraRaderaJa, köp tidningen! Fanns tips på en massa roliga parstyrkeövningar i tidningen också. DVD:n är inte bara för prenumeranter, utan hänger med tidningen om du köper den som lösnummer också.
SvaraRaderaC- ja, jag funderar på Tjejmilen. Men det lutar åt att jag kommer att springa både det och Topploppet. Samt blodomloppet och Parloppet (nu i juni). Har verkligen blivit värsta löparen :) Precis som du! Hejja oss!
SvaraRaderaJag lämnade en lååång kommentar om intervallsträning hos dig. Det finns ju ganska bra fördelar med det. Men att springa som du gör är såklart också bra.
Kram!
Nina - Som sag. Allt är precis som det ska vara!
Kristina - jag lyssnar på kroppen. Och jag kommer säkert att utvärdera efterhand, här på bloggen
Ulrika - kul att höra! Jag känner mig riktigt taggad inför mitt 12-veckorsprogram. Idag börjar jag :)
Och tack för tips om dvd
Åh, så knasigt och coolt att vi börjat springa typ samtidigt.
SvaraRaderajag är helt jogg-galen. vill bara springa hela tiden. var har du hittat tolv veckors programmet? Jag hittade ett på Runners World som jag tror jag ska följa...
i nån av dessa lopp möts vi. det är jag säker på. för jag har oxå små små små drömmar om att springa en mil. det vore så ballt!
Fröken blund - haha, ja, det är nog både knasigt och coolt att vi börjat springa typ samtidigt.
SvaraRaderaOch vet du - igår sprang jag 8,5 kilometer :) Det gick av bara farten, jag hade bara tänkt att springa 5 km, men jag fullkomligt flög fram. Urhäftigt var det.
12-veckorsprogrammet hittade jag på iform.se
Klart vi måste springa något lopp tillsammans, det vore skoj. Kram