Jag längtar efter mig.
Efter den jag är.
Egentligen.
Det är så mycket som står i vägen nu.
För mig.
Av olika anledningar och på olika sätt.
Hade bloggen varit mer personlig och mindre offentlig hade jag kanske berättat.
Om allt som far runt i mitt huvud och i min kropp.
Tankar som är svarta, mörka, ljusa och virvlande.
Känslor som virrar och irrar och ibland slår knut på sig själva.
Men när jag inte ens kan sätta fingret på, eller ännu mindre ordet på vad det handlar om, så låter jag livet vara så, just så.
Jag känner igen mig(fast jag inte vet vad det handlar om för dig.) Men jag längtar så efter mig själv. Den jag var. Eller egentligen är. Eller är jag den jag har blivit nu? Med barnen. Med åldern. Jag hinner inte med. Saknar tiden förr. Saknar det jag inte gjorde. Det är svårt.
SvaraRaderaSvårt att veta vem man är. Vem man saknar. Denna vår har jag funderat oerhört mycket på mig själv, på livet. Vad kommer nu? Efter barnen? Vem blir jag nu?
Låt det vara så. Tror jag. Det brukar landa inom en. Jag har haft en sak som funnits i mitt huvud av och till i två år. Igår vaknade jag med en insikt om hur jag ska göra. Utan att jag liksom tänkt aktivt. Om du förstår hur jag menar? Det har bearbetat sig på någon nivå inom mig och så kom svaret! Lycka till med livet :) Kram!
SvaraRaderaKanske är det inte meningen att du ska förstå... än. Tankarna och kroppen är i sin process att sätta ord och känslor på det virrvarr som pågår i dig. När processen är klar och du redo så kommer du veta, få svar på vad det är som händer i dig. Varma tankar. Kram
SvaraRaderaHar du behov av att berätta lyssnar jag gärna.... utanför bloggen
SvaraRaderaLivet ÄR ofta, utan att vi kan göra något åt det. Eller. Tack vare att vi inte kan göra något åt det...?! Vi förlorar oss själva ibland, tappar liksom taget och blir undanskuffade. Men jag tror det ska vara så, för i slutändan hittar vi tråden och så blir nystanet helt. Till slut. Jag tror på dej och din kraft. Kärlek!
SvaraRaderaJag längtar oxå efter mig. Oj va jag längtar! Men jag har ingen aning om vem den här personen som jag ängtar efter egentligen är. Jag är berädd på att acceptera henne och försöka jobba med de som är mindre bra. OM jag bara hade ett litet hum om vem hon är. men jag har absolut ingen aning. Kram
SvaraRaderaIbland undrar jag varför vissa personer är "sökare". Jag har flera personer i min närhet som alltid verkar vara på väg mot något annat. Som hela tiden känner någon slags rastlöshet. Med djupa funderingar kring livet och som söker efter något men de vet inte vad. Jag har nog svårt att förstå eftersom jag inte är där själv. Jag är nog så uppe i barnen och att försöka hålla allt flytnade att jag inte hinner fundera så mycket. Vid livskriser söker jag mig alltid till det andliga och där finner jag en slags ro. Då tror jag också att man befinner sig i en slags utvecklingsfas. Kanske gör du det nu också. Jag tror på att försöka leva i nuet och se vad framtiden har att erbjuda. Vi har ju alla en uppgift här på jorden och bitarna ska väl någon gång falla på plats tycker jag. Det är kanske inte heller så konstigt att du har mycket tankar nu när du arbetar med att coacha andra vilsna själar. Det kanske sätter igång en process hos dig själv. Se det som spännande att se vad framtiden har att erbjuda just dig. Det kan inte vara något annat än bra, för du är värd det allra bästa. Kram!
SvaraRaderaIbland hjälper det att få ner det på papper. Även om bloggen är lite för offentlig kan man alltid skriva för sig själv. Ett dokument på datorn eller för hand i en bok. Men jag tror på att få det man tänker och funderar kring ner på pränt så ser man att det inte alltid är så stort och överväldigande som man ibland känner. Då är det lättare att tänka kreativt kring det.
SvaraRaderaLycka till!
Kram
Jag vet! Känner igen mig så väl i det du skriver. Tankarna kan verkligen virvla. För min del tänker jag att jag måste försöka "gräva där jag står" och inte låta tankarna virvla för långt åt olika håll. De kan onekligen göra det... Kram!
SvaraRaderaHannah - tack för dina tankar. Jag känner igen mig i dem. Det handlar nog om att hitta en ny identitet när man får barn. Åtminstone är det så för mig. Och så känns det viktigt med acceptans. Och möjlighet att få stänga av bruset och bara lyssna inåt också.
SvaraRaderaAnnika - ja, det där är acceptans. Och jag tänker att det får vara så för mig också. Det får processa ett tag och så småningom kommer svaret även till mig. Det är jag övertygad om. Tack för din tanke!
Kristina - ja, precis så är det nog. Och det är ju den sanningen jag brukar leva efter. Den här gången är det litet svårare, för att ämnet är lite svårare, men jag vet att svaren finns där, när jag och livet är moget.
Tack för din tanke!
Brainstretching - tack snälla du! Det är alltid skönt att känna att det finns stöd att hämta.
Nina - åh Nina, du har verkligen en förmåga att få ner i ord precis så som jag känner. För den där filosofin har ju jag också, jag behöver bara bli påmind om den ibland. Tack för att just du påminde mig!
Ensamma mamman - om du stänger av allt brus tror jag att du åtminstone kan förnimma henne och hennes längtan. Prova!
Kram och tack för din tanke
Mitt liv precis som på film - jag är defintivt en sökare. Har alltid varit. Det är en av mina största drivkrafter och utan den vet jag inte vart jag hade varit i livet. Sedan slår den över i rastlöshet och frustration ibland. Och det är ju såklart begränsande.
Men om några veckor, när vi ses,ska jag berätta vad det handlar om. Och mina tankar i och med att jag coachar och terapuetar bearbetar jag i handledning och egen terapi, det är livsviktigt.
Kram, kram
Helen - tack för att du tipsar och råder om att skriva. Det är en viktig sak i mitt liv och har alltid varit. Jag skriver dagbok flera gånger i veckan och får även ner mina tankar till en kär brevvän.
Anna Fredag- en klok 9-åring har sagt "Gnäll inte, gör något åt det, gilla läget tills dess". Det tycker jag är ganska bra :) Kram och tack för din tanke!
Du har satt ord mina tankar idag! :)
SvaraRadera