Vila tillsammans

Där en städar upp river en annan ner. När någon torkar spilld saft kissar någon annan på sig. Och så där håller det på. Dag efter dag. Gång efter gång.
För att inte låta frustrationen gå ut över de som faktiskt ändå bara utforskar världen och försöker hitta rätt så har det blivit ett ledord för mig att hitta vilan tillsammans med barnen.
Det rådet fick jag från en klok barnmorska redan när Signe var liten, och det har följt mig sedan dess.

"Hur jobbigt det än är, och hur mycket du än vill vara ifred så måste du lära dig konsten att hitta vilan tillsammans med dina barn" säger hon.

Vi pratade om det i helgen också, när vi sågs på en gemensam väns 40-årsfest. Hur viktigt det är.

Men jag behöver påminna mig om det. Gång på gång.
Särskilt en dag som denna. När tuschpennor ligger spridda över hela köksgolvet, ännu ett klädesplagg kissas ner, en mugg välts och lilla S har kommit på att hon kan klättra även på bord och köksbänkar.

Men så sker det magiska. Att de båda somnar. Samtidgt. För en lång lunchsömn. Och jag kan sätta mig i skuggan i trädgården med ett stort glas vatten och senaste numret av Sköna hem. I över en timme. Och sedan meditera, med tårna i gröngräset. För att sedan lägga mig bredvid dem båda, somna en stund och vakna med små händer i ansiktet.

Vila. Tillsammans. Det är så sommaren får bli.