söndag, augusti 15, 2010

Att hedra minnet

En ny era börjar imorgon. Mannen packar extrakläder och lägger fram två par av allting. Jag försöker förstå att det verkligen är sant. Att lilla S börjar skolas in på dagis imorgon.
När Signe började kändes det mest spännande. Vi visste att det inte var sista gången som vi var föräldralediga eftersom Siri låg i min mage.

Den här gången vet vi att det, med allra största sannolikhet, är sista dagen som vi är föräldralediga. På det här sättet. Och det är vemodigt. Lite ledsamt. Men också otroligt spännande.
Nu börjar en ny fas. Och vi hedrar minnet av det som varit. Det som gjort oss till den familj vi är.

8 kommentarer:

  1. Stort lycka till imorgon :)
    Min dotter på 3½ år börjar på ett nytt dagis imorgon för vi har flyttat denna sommar. Hon är superglad! Jag oroade mig i onödan tror jag. På detta dagis har de inskolning 5 hela dagar med föräldern med hela tiden. Sen tittar de på hur barnet tar till sig av allt det nya och när det är dags för föräldern att försvinna. På vårt förra dagis var det inskolning i 2 veckor med en liten stund i början och föräldern som "måste" försvinna nästan på en gång. Min dotter tokgrät tills hon somnade av ren utmattning. Då var hon ju yngre också. Ska bli spännande att se om det här passar henne bättre. Hur gör erat dagis?

    SvaraRadera
  2. Åh spännande! Ja, det är ett nytt liv, igen. Som så ofta i livet med barn. Hoppas det går bra i morgon.

    SvaraRadera
  3. Fan. nu börjar jag gråta.
    jag är ju värsta gorillamamman. dom gråter inte.
    men så fint. och stort. att våra ungar bara växer...
    och jag förstår så väl vad du menar. att sorgen finns där. liksom lyckan. det är knasigt det här livet. och förbannat spännande.
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Ny fas. Vemod och lycka. Härligt! Hoppas det gick bra idag. Kram!

    SvaraRadera
  5. Här började dottern gymnasiet idag!!!
    Det känns verkligen OJ... hur gick det så här fort? Jag slutade väl nyss gymnasiet själv? Gjorde jag inte?! :))

    Konsten är att leva i nuet
    njuta av det som är.
    Allt har sin tid - det gäller bara att inte missa det.

    SvaraRadera
  6. Frida - vad spännande med flytt och dagis. Berätta gärna hur det har gått för er.
    Vårt dagis har väldigt individuell inskolning. De sätter av två veckor för inskolningen men redan efter några dagar märker de vilken inskolning som passar bäst. Det viktigaste är att barnet och föräldern är trygga, ingen tvingas iväg. När vi skolade in Signe var hon trygg i att jag gick därifrån efter ett par dagar (men då var hon också 2,5 år och hade skolats in tidigare på ett annat dagis). Med Siri får vi se hur det blir, det är också mannen som tar hand om inskolninigen.

    Kajsa - det har gått bra idag. Mannen och Siri var där i drygt en timme och bekantade sig lite. Nu är ju Siri väldigt van vid dagiset eftersom Signe går där. De kommer också att gå på samma avdelning eftersom dagiset har syskongrupper. Det känns väldigt skönt för oss föräldrar.

    Fröken blund - du vet väl att det är vackert och modigt att gråta vännen?!

    Snor och glamour - tack!

    Sanna - tack för att du tänker på oss

    Ingela - ja, tänk, gymnasiet...ja, där gick jag nyss känns det som. Och ja viss är det verkligen så att allt har sin tid och att det gäller att inte missa det, tack för den påminnelsen.

    SvaraRadera
  7. Grattis till att ni har tagit klivet över i det nya livet! Åh, det är både väldigt spännande och läskigt tycker jag, övergången till den nya eran. Hur har det gått för Siri? På måndag är det Nils och jag som ska hänga på dagis första "riktiga" dagen, sen kör kärleken resten av inskolningen.

    Och så den där blandade känslan av den ev sista gången som föräldralediga går mot sitt slut. Det är häftigt att barnen helt plötsligt inte är några smågrisar längre, utan har blivit så stora och kan så mycket. Fast lite längtan finns det i mig att göra det igen också, men det hänger nästan helt på om sömnen börjar funka snart. Annars vet jag inte om jag skulle orka gå igenom en bäbistid igen. Hoppas ni har en bra första dagisvecka, hela familjen. Kram

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!