måndag, augusti 09, 2010

När livet inte blir detsamma mer...

Hon var på väg hem från jobbet. En helt vanlig vardagkväll.
Hon klev av vid Alvik för att vänta på nästa tåg. Tåget hem.
Hon kom inte hem den kvällen. Istället tillbringade hon den på sjukhuset.

Idag har jag gråtit. Mycket. Över människans grymhet och sårbarhet. Över hur snabbt ett liv kan förändras.

För nu sitter hon här. Bara 21 år. Och säger att hon tar en dag i taget. Att det är det enda hon kan göra nu.
Det är drygt en vecka sedan.
En vecka sedan som väntan på tåget istället blev en kamp för sitt liv inne i en hiss på tågstationen.
För det var dit han släpade henne. Med våld. Och med våld förgrep han sig på henne. Den jäveln. Den förbannade, förbannade jäveln.

Hon är en del av min släkt. En vacker älva med blont hår. Hon är bara 21 år och jag kommer aldrig, aldrig någonsin kunna åka förbi den stationen utan att tänka på vad hon varit med om och vad det är hon går igenom. Nu och för alltid.

Men det värsta är det hon förlorat.

22 kommentarer:

  1. Det gör ont, mycket ont, att läsa detta. Att en ung kvinna ska behöva möta meningslöst våld, oherhört rädsla och denna kränkning av sitt innersta rum. Det gör också mig så ledsen. All kraft och hjärtevärme till flickan och till dig! Kram

    SvaraRadera
  2. Fy fan rent ut sagt. Så meningslöst!! All styrka till henne! Kram

    SvaraRadera
  3. Det är för jävligt...
    Kasteringen med ballen fastspänd vid dragkroken och sedan köra full fart genom stock och sten och grusiga krokiga vägar...fy fan...vilket svin..

    SvaraRadera
  4. Jag gråter när jag läser ditt inlägg och jag känner en otrolig smärta. Önskar att man kunde få de ogjort. Att de fanns nått jag kunde göra för att ta bort hennes smärta. Kram

    SvaraRadera
  5. Fy fan, vilket jävla svin. Så fruktansvärd stor ilska över att någon tar sig den rätten över någon annans liv. Tar sig rätten att göra något mot en annan människa som kommer sätta spår i resten av hennes liv. Tar sig rätten att förstöra någon annans liv. Maktlöshet. Sorg.

    SvaraRadera
  6. Jag ryser och gråter och känner med henne och dig. kram.

    SvaraRadera
  7. För. Jävligt.
    Jag hittar inga fler ord just nu.
    Kram. Till er båda.

    SvaraRadera
  8. Mina tankar går idag till henne.
    Kram

    SvaraRadera
  9. Som allt kan förändras i ett ögonblick. Rysningar. Kalla kårar. Jag kan inte göra annat än att skicka mina innerligaste och varmaste tankar till henne. Kram!

    SvaraRadera
  10. Jösses..... så fruktansvärt så orden saknas.
    Vad är det för fel på människor? Varför, HUR kan man göra nått sånt?
    Och som du säger, hon får nu leva med detta resten av sitt liv :-(
    Hoppas mannen åker dit på det och att hon kommer bli hel igen.
    Kramar!!

    SvaraRadera
  11. Jag ryser och får tårar i ögonen. Många många styrkekramar till din släkting!!! Kram

    SvaraRadera
  12. Oj! Vad ska man säga? Det väcker vrede och ilska inombords. Att trasiga människor kan göra andra så illa. Jag skickar en stor kram till dig och till älvan. Tror att du är en väldigt bra person för henne att prata med.

    SvaraRadera
  13. Tack för alla era tankar, ord och kärlek. Älvan behöver dem!

    SvaraRadera
  14. Saknar ord. Så oerhört grymt och meningslöst våld. Varma tankar till dig och din släkting.

    SvaraRadera
  15. Ofattbart! Faktiskt. Jag hoppas hon har styrka och livskraft nog att komma över kränkningen. Hon har mött en människa som det är fel i huvudet på. Åh, vad jag önskar att hon ska kunna komma över det som hänt. En sån fin flicka som bara är 21 år. Stackars, stackars henne och er alla.

    SvaraRadera
  16. jag får bara så ont i magen. och tårar i ögonen.

    SvaraRadera
  17. Ankie - ja, jag önskar också att hon ska komma över det här. Tyvärr tror jag inte att hon gör det, någonsin, utan måste lära sig att leva med det.

    Fröken blund - ja, jag vet, det är så jobbigt

    SvaraRadera
  18. åh, fasa. jag vet inte vad jag ska skriva. jag vet hur dåligt jag själv mådde efter att en mörk natt ha mött en man som tog tag i mitt huvud och försökte dra ner mig. som följde efter när jag drog mig loss. men som vände och gick när jag vrålade ett adrenalinstint avgrundsvrål och knuffade honom i bröstet. det har förstört en hel del. jag hoppas hon får bra hjälp! kram!

    SvaraRadera
  19. Aj så det värker i hjärtat när jag läser :(
    En stor kram till dig, älvan och er familj.

    SvaraRadera
  20. Fru A - fy vad otäckt! Vilken jäkla tur att du klarade dig undan. Och alla övergrepp sätter spår, så är det. Nu får hon bra hjälp och jag hoppas, hoppas, hoppas på det bästa. Kram, tack för att du delar med dig

    Suzan - ja, det är precis vad det gör för mig också, värker i hjärtat. Tack för din kommentar!

    SvaraRadera
  21. Men så förfärligt att läsa! Det är fruktansvärt att människor utsätts för sådana här hemskheter. Det gjorde ont att läsa detta.

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!