söndag, oktober 31, 2010

Befriande gråt


Det är något särskilt med Prasarita Padottanasana C. Bara namnet skvallrar om det. Det är sanskrit. Och det är en yogarörelse. Ja, ni ser den här på bilden.

Det handlar om att först stå bredbent. Med händerna i sidan. På inandningen. Och att sedan andas ut och knäppa händerna bakom ryggen. Andas in och öppna bröstet. Andas ut, böja fram och samtidigt föra händerna över kroppen så att de placerar sig framför. Djupt framför. Ja, helst mot golvet om det går. Och att samtidigt andas.

Det händer alltid magiska saker med mig i den rörelsen. I alla fall när jag får justering (det vill säga - läraren hjälper mig att komma djupare i rörelsen). Förra gången började jag fnittra. Idag började jag gråta. Det var som om den rörde vid något djupt, djupt inne i mig.

Jag genomförde första serien med den gråten i kroppen och på kinderna. Jag åkte hem med känslan i kroppen. Jag har den fortfarande i kroppen. Och det är en befriande känsla. Lite som att jag faktiskt kan andas helt öppet. Om ni förstår vad jag menar.

Så tack yogan. Ännu en gång.

(framgooglad bild)

5 kommentarer:

  1. :-) Ja jag tycker också om den asanan. Fast jag har inte upplevt någon känslomässig reaktion men jag tycker om de upp-och-nedvända övningarna över lag :)
    Dock alltid extra härligt när man känner att det händer saker vare sig det är fysiskt eller känslomässigt.

    SvaraRadera
  2. Skulle verkligen vilja prova yoga. Det tänkenr jag alltid efter att ha läst det du skriver om yoga.

    SvaraRadera
  3. Jag tycker väldigt, väldigt mycket om PP C. Den öppnar upp min kropp så behövligt och nödvändigt. Och det berör mej att den berör dej. Så fint att yogan kan lösa upp knutar inom oss.

    SvaraRadera
  4. Ja jag tror jag förstår vad du menar. Och den där gråten, ibland är det så skönt att det bara släpper. Just Prasaritthas alla variationer gör mycket för mig. Men mest i benen faktiskt! Så olika det kan vara. Yoga!

    SvaraRadera
  5. Fokus mot framtiden - det är så olika det där, hur de olika asanas påverkar oss. Kul att du gillar rörelsen, jag tycker att den är lite läskig

    Katarina - kolla om det finns något bra yogaställe i närheten av där du bor och prova. Om du vill. Finns gym som har yoga också, men jag rekommenderar en utbildad yogalärare och en kurs, på så sätt träffar du någon som ser just din kropp och utveckling, något jag tycker är viktigt i yogautövande.

    Nina - ja, yogan har löst upp många knutar hos mig. Jag minns hur sjuk jag blev på mitt första yogaläger, just för att jag kom i kontakt med så mycket inom mig. Yoga is da shit!

    Annika - kanske är det så att du kommer längre och djupare i rörelsen än vad jag gör, just nu är det mest bröst och rygg som jobbar för mig, men jag känner att det händer en del med benen ju djupare jag kommer.

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!