Jag är tydlig i min gräns mellan personligt och privat här på bloggen.
För mig är det personliga att dela med mig av det som jag inte har det minsta problem med att andra vet och kanske pratar om.
Det privata är det som jag vill hålla inom den närmsta kretsen, de som verkligen känner mig.
I det privata ligger också att berätta om andra människor. Undantag görs för mina barn, till en viss gräns.
Så mina föräldrar. Ja.
De finns här.
Min pappa på någon plats där vi kanske träffas någon gång igen. Han gick bort när jag var i tonåren. Nu sitter hans barndoms nalle på Signes pysselskåp. Ibland sover hon med den. Då säger hon ”Mamma, jag vill sova med Anders-nallen, då är min riktiga morfar här”.
Min mamma har börjat ett nytt liv i de jämtländska skogarna, tillsammans med sin nya man, barnens bonusmorfar. Min mamma och jag träffas regelbundet och har en fin kontakt, särskilt sedan jag själv blev mamma.
Jag växte upp med dem båda, min mamma och min pappa, i Linköping. I en bostadsrätt i stan. Nära dagis och skola och vänner.
På somrarna kuskade vi land och rike runt med vår bil och husvagn – jag, dem och mina två syrror.
Jag håller med dig om det där med gränsen mellan det personliga och det privata och att det är mycket vettigt att fundera kring den. För sin egen skull och tillsammans med dem som blir berörda. I våra yrken är det ju livsviktigt!
SvaraRaderaDet var fina ord om din föräldrar i vilket fall som helst, tycker jag!
Hej YogaMamma
SvaraRaderajag läser på din blogg ibland och vill ge dig en Beautiful Blogger Award utmärkelse ! Alla behöver vi uppskattning... och nu får du det!
Beautiful Blogger Award går till så att du går in på min blogg www.skapafrihet.blogspot.com och kopierar Awarden, sen lägger du upp den på din blogg... Awarden för med sig förpliktelsen att du ska föra vidare Awarden till 7 andra bloggare som du vill uppmärksamma samt skriva 7 saker om dig själv.
Om du har lust ;-) En rolig grej i mörka november.
Ha det fint. Erika
Modiga du. som är så bra på det där med privat och personlig. jag har en del att lära där:) du skriver så fint, och jag är så glad över att den här listan florerar här ute, det är så spännande att läsa om er alla. Dig har jag ju iblandfastalldelesförsällan chans att fråga på riktigt om allt det här, men ändå...det är finfint att läsa. Kram till dig!
SvaraRaderaJa..gränsen mellan privat och personlig..den tycker jag är svår..jag skriver det som måste ut..å då kan nog jag bli för privat..men det får vara så tänker jag..kramkramkram
SvaraRaderaJa den där gränsen, privat - personlig, den flyttar jag faktiskt på lite då och då. Och har insett att ju mer personlig jag är, ju mer delar vi. Lite som en paradox kanske, men jag gillar det. Skönt med en Andersnalle att ha ibland. Kram!
SvaraRaderak - ja, det är framförallt på grund av mitt yrke som jag funderar mycket på gränsen mellan privat/personligt här på bloggen. Men det är viktigt i mitt liv överhuvudtaget.
SvaraRaderaJag får klienter via min blogg så det känns inte rätt mot någon att lämna ut mig själv eller de i min närhet alldeles för mycket.
Bloggen är en bild av den jag är, men den är inte hela bilden.
Erika - men åh, tack, vad glad jag blir. Och smickrad! Jag kommer att ta awarden vidare, men först efter mina trettio dagar. Kram och tack igen!
Fröken blund - men jag tänker såhär, fina du, att jag använder bloggen som marknadsföring för mig själv och för mitt företag och då funkar det inte att vara alldeles för privat, det är inte rätt mot vare sig mig, de i min närhet eller de jag jobbar med. Och jag älskar att du är privat o-c-h personlig i din blogg
Toril - och jag tänker att om vi alla gör det som känns rätt för oss själva, ja då blir det bra. Kram fina du
Annika - och jag skriver som jag gjorde till Toril här ovan -att jag tror på att hitta det som är rätt för oss själva, då blir det oftast rätt i längden. Kram, kram