tisdag, november 09, 2010

Innan solen går ner

Det är en tuff tid nu. Med mörkret kommer också den stora tröttheten. Hos mig.
I den stora tröttheten bor en slags uppgivenhet.
Den uppgivenheten kan inte få fritt spelrum.
Den fick det när jag var yngre, när jag inte visste hur jag skulle hantera den, och då var de här mörka vintermånaderna ännu tuffare för mig.

Nu yogar jag bort uppgivenheten. I varje asana jag gör och i varje yogatanke jag tänker motas uppgivenheten lite, lite längre bort.

Och jag tänker att det är extra viktigt att yoga nu. Att nyttja den vackra och varma shalan som ligger i anslutning till mitt mottagningsrum. Ibland prickar jag in ett pass mellan mina klienter. Ibland yogar jag alldeles själv.

Lika viktigt är det att få dagsljus, Innan solen går ner. Att hitta energin i korta eller långa promenader och löppass för att sedan orka med de mörka och tunga kvällarna. Kvällarna som fortfarande är mina egna och barnens eftersom mannen jobbar.

En tuff tid nu. Men en vacker tid. Också. För jag är inte längre ensam i uppgivenheten. Och idag kom snön. Den är vacker. På många sätt och vis.

6 kommentarer:

  1. Dagsljus känns livsviktigt just nu. De där lunchpromenaderna som man ofta prioriterar bort, men som är så nödvändiga för det allmänna måendet. Vad skön det låter med yogans plats i vardagen! Och tungt med alla kvällar att dra lasset själv. Fast ibland är det ju lättare när man får bestämma mönstret själv. Kram i mörkret!

    SvaraRadera
  2. Så samstämmigt Maria! Jag skrev precis om vilans tid :) Att mörkret och kylan påverkar oss. Vi har alla olika knep att ta till. Själv måste jag gå ner lite i varv och träna lite mindre. Och ändå må gott. Det är min utmaning!
    Vill också säga tack för alla dina kloka tankar och inlägg som jag läser med stor behållning men inte alltid kommenterar! En av mina arbetskamrater trodde att jag var den som skrev Stilla Tankar på FB eftersom mitt företag heter Stillastund :) Men jag berättade att det är du, dig som jag aldrig träffat men som det ändå känns som jag känner. Kram!

    SvaraRadera
  3. Ja, nu är det extra viktigt att tanka ljus och frisk luft för att vi inte helt ska gå i ide kroppsligt och mentalt. Även om tänd brasa, värmeljus och mys är härligt, och kanske behövligt. Låter fint med din yoga. Kram

    SvaraRadera
  4. K - ja, yogan har verkligen fått sin plats i vardagen. Och den är livsviktig för mig nu. Många yogisar tycks vilja vila i novembermörkret, men för mig är det tvärtom.
    Och de här ensamma kvällarna, med hela lasset, de funkar bätre än vad jag trodde. Fakiskt.

    Annika - ja, det verkar som många yogisar faktiskt vill vila i novembermörkret, men för mig är det tvärtom, jag behöver yogan mer än någonsin.
    Och tack för dina fina ord om mina inlägg. Det värmer!

    State of mine - ja, tankning är ett måste. Både när det gäller ljus, frisk luft och yoga. Helst yoga i massor. Jag är helt såld nu och är så glad att den finns i mitt liv igen, regelbundet. Kram

    State of mind-

    SvaraRadera
  5. Tänkte bara ge dig & alla andra föräldrar ett låttips...

    http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/efter_tio?title=hanna_hedlund%3A_besvarjelsen&videoid=1105707&utm_medium=sharing&utm_source=permalink&utm_campaign=tv4play.se

    SvaraRadera
  6. Maria A - Åh, tack. Jag älskar Hanna Hedlund. Trevlig helg!

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!