Non, je ne regrette rien
Nej, jag ångrar ingenting.
Och det är sant.
Helt sant.
För min devis är att jag är den jag är tack vare allt det som hänt i mitt liv. Att det jag varit med om har haft en mening. Att ångra är att gå emot allt jag tror på. Misstag har jag gjort, det ska gudarna veta. Men jag har lärt mig något av dem. Och att misslyckas är inte samma sak som att vara misslyckad. Misslyckade är vi aldrig så länge det finns en riktning i vår längtan efter att lära oss mer.
Jag tror att de människor vi möter genom livet kommer in våra liv när vi behöver dem, att vi kan lära oss något av dem allihop och att de försvinner ur våra liv precis när det är dags, när vi lärt oss det vi ska av dem.
Så kära du - vi gör alla misstag som vi kan lära oss något av, men vi är aldrig misslyckade.
Men det är klart - ett litet sting av ånger finns det ändå i mitt hjärta när jag tänker på att jag, tolv år gammal, slängde alla mina dagböcker som jag skrivt sedan jag var sju. Då tyckte jag att de var barnsliga. Nu tycker jag att det är synd att den där skatten är borta.
Jag förstår att du ångrar dagböckerna! Jag har själv kvar mina jag skrev mellan jag var sju och fjorton. Förutom att jag i de beskriver mina tankar, så är de ju även fantastika tidsdokument nu 25 år senare.
SvaraRaderaJa jisses det förstår jag verkligen :/
SvaraRaderaMen att ångra..det känns omodernt! Å jag tror precis som du att alla människor kommer in i ens liv när man behöver dem och lämnar en när det är dags för det..
Kram!
Så fint och så sant. Jag skulle kalla de där personerna som dyker upp änglar i den bemärkelse att vi alla kan vara det för varandra.
SvaraRaderaOch så håller jag ju med dig om det där med dagböckerna. Men just då var det förmodligen ett viktigt ställningstagande för dig. Kram och en fin helg!
Lizzi - vad kul att du har kvar dina dagböcker! Tack för din tanke
SvaraRaderaToril - ja, du har nog rätt, det går nog mode i det där med att ångra. Som med så mycket annat.
K - ja, det kanske är änglar, jag har inte riktigt tänkt på det så. För mig handlar det också om att förstå att jag ska klara mig själv när de där änglarna går, att jag liksom är redo att klara mig själv. Inte alltid det lättaste!
Tack för din tanke!