söndag, december 12, 2010

Dag 20 – Den här månaden

..blev världen ännu lite mörkare.
För jag kan liksom inte få bort bilden av den döda självmordsbombaren på en snöig Stockholmsgata, bara några meter från julshoppande människor från min inre syn.

För även om det är en djupt olycklig man eller en finslipad terrorist (fast det kanske är samma sak?) så är dådet näst intill ofattbart. Och ändå en del av mitt och alla andras liv. Hur mycket jag än vill så kan jag inte välja bort det.

4 kommentarer:

  1. Hej hej!
    Det är fruktansvärt! Min kompis som är nere i Indien överlevde ett bombattentat för några dagar sedan. Jag kan inte förstå hur någon skulle vilja döda någon annan.

    Kramar

    SvaraRadera
  2. Känner precis som du. Och det där ofattbara med självmordsbombare blev plötsligt en del av vår verklighet också...Vi kan ju inte välja bort det, bara förhålla oss till det. Kram fina fina du!

    SvaraRadera
  3. Trist så trist det som hänt. Hoppas att det inte blir fler händelser av detta slag. Tyvärr är det så att andra kan inspireras. Världen är upp och nedvänd på något vis.

    Ha en fin måndag.

    SvaraRadera
  4. Viralila - vilken himla, himla tur att din kompis klarade sig. Och vilken himla, himla tur att det "bara" var självmordsbombaren som dog i det här attentatet.

    Annika - och det är ett fint val, att faktiskt välja förhållningssätt. För det är ju det enda jag kan göra. Tack för påminnelsen och din tanke fina du!

    mammaxtre - Ja, världen är upp och ner, på många sätt och vis. Tack för att du delar med dig av din tanke.

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!