Det trotsas en del i vårt hem och hus.
Fyraåringen går igenom ännu en utvecklingsfas och tvååringen vill göra allt, allt på sitt eget vis och gärna olika varje gång (så det där med rutiner fungerar liksom inte).
Och jag tänker att det är så skönt att jag står kvar i det där trotskaoset med båda fötterna på jorden.
Jag andas och låter det storma. Jag går undan när det behövs, sätter gränser när det behövs och bara låter det bero när det är det enda som fungerar.
Jag går inte igång och tänker att det borde vara på ett annat sätt. Jag kan önska att det vore enklare, men jag vet att det går över och att det är precis så här det ska vara för att just mina små ska hitta sin plats i livet.
Arg blir jag. Frustrerad och ledsen och trött likaså. Men det håller jag för mig själv. Eller kör av mig i längdskidspåret (som för övrigt kommit att bli min nya drog).
Det är liksom inte värt att tömma ut all min energi på något som är så naturligt.
Underbar text, as usual. Älskar sista meningen;"Det är liksom inte värt att tömma ut all min energi på något som är så naturligt."
SvaraRaderaOch ska tänka på den när mina små trotsar, för tyvärr brukar jag inte vara lika klok som du där. Måste tänka på detta då!
KRAM!
Jag känner inte dig, har aldrig träffat dig. Men jag är här inne och läser ganska ofta. Beundrar dig för den du verkar vara. Du ser på saker på ett fantastiskt vis. Min dotter är just nu också inne i en trotsperiod, men jag har väldigt svårt att tänka som du, fast jag vet att det är så rätt =) Ta hand om dig och din familj. Kram Lina
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaSnor och glamour - jag tror - nej, jag vet att du är klok på ditt sätt, ja att vi alla är kloka på vårt eget sätt. Och att vi hanterar olika situationer på olika sätt. Inget är mer rätt eller fel än något annat.
SvaraRaderaTack för din kommentar
Lina - hej, tack för din fina tanke och kommentar! Och jag vill nog säga samma sak till dig som jag sa till Snor och glamour här ovan, att jag gör saker på mitt sätt och att du gör saker på ditt sätt, inget är nog mer rätt än det andra, vi är ju olika individer och vi har olika individer runt omkring oss.
Sunt förnuft tänker jag ofta, då blir det bra. Och tålamodet går alltid att öva upp. För jag tror att det handlar mycket om tålamod, att orka stå kvar i stormen. Att liksom inte låta sig bli tömd på all energi. Kram
Och jag tänker att visst är det enklare andra gången?! Jag känner så själv och har väldigt mycket lättare att tänka "fas, det är en fas och kommer inte alltid vara så här". Det är också en tröst att se att storebror tycks vara rätt så harmonisk ändå, trots att jag flippade rätt ofta med honom när det begav sig... Man måste ju få lov att både göra fel, göra om och bättra sig. Du ger utmärkta påminnelser, som alltid! Kram till dig!
SvaraRaderaK - ja, det är enklare andra gången. För den här gången har vi referensramar. Vi vet att det går över. Vi vet att det inte är något fel eller annorlunda.
SvaraRaderaOch att flippa ur ibland är ingen fara. Det sägs att det viktigaste är hur vi hanterar det urflippade när det väl hänt, dvs hur vi tar hand om det. Det tycker jag är intressant. Det är okej att bli arg, men det är viktigt att be om förlåtelse och på så vis visa barnet att känslan är okej och att man är lika accepterad som innan. Om du förstår vad jag menar. Borde kanske skriva ett inlägg om det känner jag. För det blev lite av en aha-upplevelse för mig. Och är också något av en tröst när jag känner att "fan, nu blev det helt fel".
Kram till dig.
Jag tror också att det kan vara nyttigt att barnen också får lära sig att förstå att mamma eller pappa kan bli arga eller "ledsna" trots att det är helt naturligt med "trots" jag brukar kalla det frigörelseperiod. Min son är en känslomänniska och jag med och jag vill inte att han ska tro att han kommer undan med att bete sig trotsigt om det är något som han inte vill. Då ska jag kunna förklara varför jag blir arg eller irriterad vilket är helt naturligt. Kram
SvaraRaderaIssevisse - ja, jag tror också på att lära barnen att alla känslor är okej. Helt rätt!
SvaraRadera