Så - hur överlever jag då med för lite sömn?

Jag sov i källaren i natt.
Vi turas om att göra det, mannen och jag.
Det är så vi klarar bristen på sömn.
Där nere är det svalt och mörkt och tyst och vanligtvis sover jag hela natten.
Vi borde dock fixa en ordentlig säng och lite allmänt mys för att det ska vara riktigt trevligt, men samtidigt är det inte det där yttre som är det viktiga. Jag bryr mig egentligen inte så mycket om att det är en madrass jag sover på och att rummet är belamrat med kartonger och leksaker. Bara jag får sova.

Förutom att sova i källaren med jämna mellanrum så hämtar jag vilan och återhämtningen från min yoga, meditation och min andningsträning.
Min man gör inte det och jag märker stor skillnad på vår trötthet. Medan han nästan inte har någon energi kvar alls så orkar jag lite till.
Det är det som är det fina med andningen. Och andningen är central i både yogan och meditationen. Andningen syresätter och skapar både lugn och ro och energi. På en och samma gång. Genom att avsätta tid för meditaion=(andning) så frigör jag tid till annat. Jag hinner liksom mer samtidigt som jag också prioriterar det som är viktigast.

Det är lite som Steve Hagen säger i boken Meditation från början (som för övrigt finns att förhandsbeställa på Adlibris till ett väldigt bra pris):

"Att ha ett fulltecknat schema är ingen ursäkt för att undvika att meditera (yoga). Faktum är, att genom att börja meditera (yoga) helhjärtat, upptäcker du förmodligen att det inte är nödvändigt att vara så upptagen."

(Tack Nina för att du fick mig att upptäcka boken!)