Att faktiskt få sova

Jo, det är faktiskt så. Att jag fått sova. I helgen.
Vi var hos läkaren i fredags, jag och Siri. En specialistläkare inne i city, som lyssnade några sekunder på hennes andning och lungor och lugnt konstaterade att någon förkylningsastma, det är det inte.
Iställer har hon väldigt, väldigt känsliga luftrör.
Stark hostmedicin skrevs ut. Inte för att det behövs för de där känsliga luftrören utan mer för att vi alla ska få sova.
Och sova har vi gjort. Hela helgen. På nätterna och lite på dagarna också.
Och det är först nu, när all spänning efter oron för den här läskiga hostan lagt sig, och när vi fått sova hyfsat ordentligt som jag känner hur ofantligt trött jag är.
Men jag har tankat energi genom yoga, skidåkning och löpning också. Och genom solen som börjar andas lite vår, tycker ni inte det?

Och fredagen var min och Siris. Läkarbesök och cafébesök och en lång promenad från Östermalm till Vasastan för att kika in på mannens nya jobb och säga hej. En god lunchsömn tillsammans och så en fruktstund innan vi hämtade syrran lite tidigare på dagis.

I natt ser jag fram emot att sova. Igen.