Drömmen om en egen stuga

I många år har jag haft en dröm om en egen stuga. En röd stuga med vita knutar och en trappa där jag kan dricka mitt morgonkaffe i solen.

Jag är en äkta stadstjej. Uppväxt i stan och bosatt i stan i större delen av mitt liv. Det är först nu, när vi köpte radhuset ute på ön som vi bor på landet.

Men drömmen om den där stugan, den lever kvar.

I snart tretton år har vi haft förmånen att vara ute i skärgården på helger, semester och lediga dagar. Mannens föräldrar har ett stort ställe där. Det är ett fantastiskt ställe på många sätt och vis. Men - det är inte vårt.

I tre år har vi dessutom hyrt/lånat en röd liten stuga i Hälsingland av goda vänner. Det är i det huset och under de veckorna där som vi upplevt den allra bästa semestern. Den som liksom bara är vår. Där vi gör vad vi vill och lägger våra saker var vi vill. Ja, nästan i alla fall.

Nu har vi blivit erbjudna att köpa den stugan.

Den röda stugan med vita knutar och med en liten trapp där jag kan dricka mitt morgonkaffe. Stugan som ligger precis vid en sjö som är alldeles fantastisk att springa runt, bada i och bara blicka ut över från verandan. Stugan som dessutom ligger nära både goda vänner och min mamma. Och som har ytterligare en sjö i närheten. En magisk sjö som bara byborna hittar till. En sjö med en fantastisk strand där man ibland kan få vara alldeles, alldeles själv.

Tänk. Tänk om drömmen kan bli sann.