torsdag, mars 17, 2011

Att gå emot sin familj

Igår tog jag ett beslut.
Ett lätt beslut för mig. Jag behövde inte ens överväga det.
Men det är ett beslut som inte kommer att accepteras inom min familj. Eller snarare, inom mannens familj.
Ändå känns det helt rätt. Och när det är rätt så är det lätt, som jag brukar säga. Och tvärtom - när det är lätt är det rätt.
Det handlar om min magkänsla. Att lyssna på mig och mina värderingar.

Det finns ett sommarställe inom familjen. Ett stort sådant. Ett alldeles fantastiskt sådant.
Där finns också grannar. Grannar som vi umgås med och grannar som vi inte umgås med.
Grannar som är fantastiska. Och grannar som är mindre fantastiska. Precis så som livet ser ut i största allmänhet.

Det är grannarna som är lite mindre fantastiska som mannens familj hamnat i fejd med. Det började med ett svart bryggbygge och någon flyttad tomtgränspinne. Så mycket är jag med, olagliga grejer är aldrig, aldrig okej.
Sen har det spårat ut. Ganska mycket. Och nu ligger fejden på en ganska låg nivå. En nivå som jag hållit mig ifrån. När jag är där så njuter jag av att vara där, inte se det som skulle kunna missuppfattas, förstoras och förvrängas. Och så vitt jag ser och upplever så finns det inget sådant. Alls.

Nu vill mannes familj att jag skriver under en skrivelse och ger en av dem fullmakt att föra min talan i ärendet hos en myndighet.
Och jag gör inte det. Jag skriver inte under och ger min fullmakt till något som jag själv inte har upplevt. Jag kan inte stå bakom anklagelser och upplevelser som inte är mina.

För den goda sakens skull, säger någon av dem. Nej, säger jag.

Och jag vet inte om jag är helt dum i huvudet eller klok. Egentligen spelar det ingen roll, för jag känner så starkt vad som är rätt här. Och jag kan inte gå emot mina värderingar för att göra någon annan glad.

(Men ändå - hjälp,tänk om jag blir helt utmobbad nu?)

18 kommentarer:

  1. Hej, du är klok som en bok! Känner igen mig såväl när det blev bråk om ett sommarställe i min mans familj. Bara för att man är ingift behöver man inte dela alla åsikter. Dessutom har jag alltid varit så att jag försöker att se båda sidor i en konflikt. Inte bara döma.. Kram

    SvaraRadera
  2. Hej hej!
    Det är viktigt att göra det som är rätt för en själv. Men vad jobbigt! Hoppas att de förstår ditt val.

    Kramar*
    /V

    SvaraRadera
  3. Jag vet ju. Att du är allt annat än dum i huvudet. Att lyssna på sig själv, att lyssna inåt på den där fina magkänslan som ibland kan vara skitjobbig...men att verkligen lyssna på den, och följa den...det blir ju oftast rätt. Hoppas att de kan acceptera ditt beslut, och att de kan lära sig av dig. Kram kloka vän!!!

    SvaraRadera
  4. Ibland är jag extra glad och stolt över att vara din (blogg)vän! Magkänslan ljuger inte. KRAM

    SvaraRadera
  5. Tänk vad du imponerar med din vishet och inre styrka. Du vågar stå för den du är. Tack.

    SvaraRadera
  6. Du är så klok så! Lyssna alltid på din egna sanning och gå ditt hjärtat leder dig (som du ju gör). Att det kan provocera någon annan får ju vara den personens problem. Om alla håller sig till "sina egna dörrmattor" så blir livet allt lite enklare. You go girl! :)

    SvaraRadera
  7. Hej
    Sådant där är ofta jobbigt och som du säger fult och jag tycker du gör rätt då du själv säger att du inte har full koll på vad som är utan bara vill få vara där och njuta av plats och vänner...
    Hoppas det löser sig.. skicka healing till hela situationen. Kram

    SvaraRadera
  8. Utan att veta detaljerna tycker jag ändå att du gör helt rätt. Verkligen. För det är ändå med sig själv och sina beslut och värderingar man lever på daglig basis och aldrig att man ska göra övergrepp på det man tror på. Inte heller för den goda sakens skull. Det tror jag. Och det är också det som ens barn lär sig när de ser hur vi vuxna gjort våra val. Så stå på dig! Heja dig! Kramar!

    SvaraRadera
  9. Heja heja tänker jag. Heja för magkänslan. För att stå upp för det man står för. Kan liksom aldrig bli fel. Och nån måste ju bryta mönstret...Kram

    SvaraRadera
  10. Stå på dig!

    Civilkurage och egen vilja i bästa förening.

    KRAM

    (Tråkigt när det blir sandlådenivå..)

    SvaraRadera
  11. Låter konstigt, du kan väl prata själv om nu myndigheterna vill höra dig? Helt rätt beslut tycker jag!

    SvaraRadera
  12. Tja Mia, Krille Pille från Norpan här, gled in på bloggen och läste detta, jag kan bara säga att du gör helt rätt, jag hade gjort precis likadant!

    Hälsa familjen.

    Ses nästa helg!

    SvaraRadera
  13. Du är mycket klok! Varför måste de ha med dig i en fejd som du inte deltagit i? Kännder de på sig att de inte kommer vinna och behöver därför fler namn på sin sida? Hmmm, vem har och vem har inte rent mjöl i påsen? Det kan man undra...

    Dra att du står på dig! Heja heja!

    SvaraRadera
  14. Modigt, och samtidigt helt rätt, att gå emot sin familj så där. Hejar på dig!

    SvaraRadera
  15. Har själv upplevt liknande situation med vårt familjeställe så jag förstår precis hur du känner. Du gör helt rätt och förhoppningsvis får du någon/några andra att tänka efter en gång till också.
    Starkt ! KRAM

    SvaraRadera
  16. När man känner starkt vad som är rätt finns det ju inget att tveka på! Självklart ska du lita på den känslan!

    SvaraRadera
  17. Ojojoj. Inte undra på att det är krig på jorden. Jag förstår inte hur man hinner med sånt där!? Jag har fullt upp med matlagning, handling, barnen, vännerna, plugga. När ska jag ha tid att bråka om nån pinne och bygge? Nej, nej, nej. Lev livet istället! Vad du är BRA på att säga ifrån! :)

    SvaraRadera
  18. TACK igen för alla era fina tankar och kommentarer!

    Ulrika - visst är det så, att bara för att man är ingift så behöver man inte dela allas åsikter.
    Och ja, jag försöker också se båda sidorna i en konflikt.

    Viralila - det blir kanske en uppföljning på detta, för jag är inte helt säker på att de förstår mitt beslut. Eller de behöver kanske inte förstå det, men jag hoppas att de respekterar det.

    Fröken blund - jag har lärt mig att jag måste lyssna på min magkänsla/intuition. Gör jag inte det så överger jag mig själv och det blir liksom inte bra för någon. Tack för din tanke kära du!

    Annika - nej, magkänslan ljuger inte. Tack för dina ord!

    YOga-vital - jag försöker verkligen stå för den jag är, men det är inte alltid jag lyckas. Verkligen inte.

    Ulrika F -åh, tack, det var klokt sagt. Att hålla sig på sin egen dörrmatta, ja, det borde vi göra lite mer

    Fokus - tack Ingela!

    k - ja, när jag inte har hela bilden klar för mig, och inte vill ha det heller, för jag är där för att ha semster inte gå med stora ögon och öron för att kanske, kanske upptäcka om någon gör något fel. Och det är precis det jag vill lära mina barn också

    Sanna - ja, jag bryter verkligen mönstret. Jag ses nog som det svarta fåret ibland :)

    Caroline - ja, det är precis så jag känner att det blivit - sandlådenivå - och på den nivån vill jag inte vara med och kriga

    Lizzi - ja, exakt. Att skriva under en fullmakt så att någon annan ska föra min talan, det känns lite som att bli omyndigförklarad. Nu är det inte bara jag utan alla i familjen/släkten som ska skriva på en sådan. Men jag skulle aldrig göra det. Jag kan verkligen föra min egen talan.

    Krille - härligt att höra! Ses snart. Kram

    Helén - ja, kanske är det så, att de tror att de inte kommer att vinna. Jag vet inte. Och jag väljer att inte veta det heller. Det där är deras krig, inte mitt. Tack snälla för din kommentar!

    Sara - känns inte helt rätt att gå emot sin familj, men det känns helt rätt att lyssna på det som är viktigt och rätt för mig.

    Borgarbrackan - trist att du upplevt något liknande, det är aldrig kul. Tanken coh drömmen om ett eget sommarställe känns plötsligt väldigt stark.

    Freedomtravel - ja, jag lyssnar och jag är glad att jag har den där magkänslan och rösten inom mig.

    Frida - nej, det är precis det jag tänker också. Vem orkar kriga om små grejer liksom. Självklart ska vi sätta gränser och säga emot när någon gör olagliga saker, men det finns ju gränser. Och jag håller med dig, jag har fullt upp med mitt eget, jag orkar inte se det som andra gör fel (och väljer jag att se sådant så är väl det det enda jag ser, så är det ju)

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!