När Signe var liten yogade jag ofta i hennes rum när hon skulle sova. Hon somnade snabbt av min andning.
Nu när hon är äldre tycker hon fortfarande om att somna till min ujjayi-andning. "Det låter så mysigt när du andas mamma", säger hon och blundar stilla under sitt täcke i sängen bredvid min yogamatta.
Så det är så jag yogar nu. I vardagen. Mitt i alla rutiner och bland smutstvätt och kramdjur och strumpor i storlek 23 som ligger och dräller lite här och där. Och ibland med små händer på min rygg eller bakom mina fötter.
Det är så min yoga får vara just nu.
För yoga är inte bara en massa rörelser.
Yoga är en livsstil. Ett sätt att förhålla sig till livet.
Och jag förhåller mig till yogan som till livet. Dag för dag. Minut för minut. I nuet. Så som allting är. Precis just nu.
Vad mysigt det låter ändå. Det är ju så yogan ska vara, med i allt vi gör. Jag använder den i skolan när det känns som jag inte ska orka. Går in på toan och andas lite. Det brukar hjälpa. Kram
SvaraRaderaSå fint. Som det ska vara. Mysiga du!
SvaraRaderaHej hej!
SvaraRaderaVad mysigt det låter! Ja, det är en livsstil.
Kramar*
/V
Det är himmelskt befriande att höra andra skriva&säga att yoga inte bara är en massa rörelser. Önskar fler kunde ha samma, sköna inställning - för det är ju en livsstil, där allt har sin tid. Kram kära du!
SvaraRaderaMaria - ja, det där med att gå in på toan och andas lite, det känner jag igen. Det är yoga när den är som bäst. Och tänk vad enkelt - det kräver ingen tid, ingen planering, ögonblicket bara finns där
SvaraRaderaAnnika - ja, för mig är yoga precis det. I stunden.
Viralila- en alldeles, alldeles ljuvlig livsstil. Inte sant?!
Nina - det har tagit mig ganska många år att komma dit. Att liksom förstå den där livsstilen. I början var yogan väldigt prestationsinriktad för mig, trots att jag ändå kunde förnimma det där andra någonstans bland alla asanas. Kram och tack för länk till mig!