Längtan efter stilla stunder

Det är som att längtan efter att stilla tankarna finns i allt jag gör. Att de stunder då jag inte har möjlighet att göra det nästan är outhärdliga.
Kanske allra tydligast blir det i det stora kontorslandskapet där jag tillbringar tre av veckans fem arbetsdagar.

Och det slår mig mer och mer att det inte är rätt ställe för mig att vara på. Det tar mer energi än vad det ger. I många år har jag haft det som trygghet. Känt att det gett bra ekonomiska förutsättningar för att faktiskt kunna leva vid sidan om också. Först när jag pluggade och nu när jag har mitt egna företag.
Men nu är det som att något annat pockar på. Något som inte alls har med sälj och administration att göra. Något som gör att det kryper i hela mig när telefoner runt mig ringer, när människor pratar över varandras huvuden och där klicket från tangentknappar hörs överallt. Ingenstans att stänga en dörr. Ingenstans att stilla tankarna förutom den dagliga lunchpromenaden. Ibland går jag ut i trapphuset mellan våningsplanen för att bara andas. För att få lite tystnad.

Vad det är som pockar på vet jag inte. Än. Men längtan är sänd. Och jag hoppas på svar. Snart.