Den öppna spisen

Vi premiärägde vårt nya sommarhus i helgen. För det är vårt nu (ja, nästan i alla fall, det återstår några små formaliteter, men snart så) och det känns helt rätt.

Det regnade större delen av helgen. Men det spelade liksom ingen roll. Vi har ett eget hus nu. Ett hus där det är vi som bestämmer. Ett hus där jag kan lämna mina stövlar var jag vill och där jag bestämmer när det är middag och var jag sitter vid köksbordet. Ett hus där jag jobbar i trädgården när och om jag vill och där gästhuset står öppet för alla.

Och det finns en öppen spis där. En spis vi eldade i hela helgen. En öppen spis som vi drack vin vid, åt middag framför och som jag yogade bredvid. En spis som värmde både oss och huset hela helgen.

Jag önskar mig tillbaka till den spisen hela tiden. Särskilt nu. För nu ligger jag nedbäddad i min säng, hemma i vårt andra hus, med grym värk i ena örat. Hörselgångsinflammation konstaterade läkaren att det var, spolade mitt öra och nu ska det svälla av i två dygn innan annan medicin kan sättas in. Aj, säger jag, och längtar ännu mer tillbaka till sommarhuset och den där spisen.