Att klara mörkret

Det är mörkt nu.

Jag tassar ur sängen redan strax innan fem. Varje morgon. För bara någon vecka sedan behövde jag inte tända lampan när jag gick från övervåningen ner till köket. Det behöver jag göra nu.

Jag gillar mörker. Men jag blir så evinnerligt trött av det. Det är tungt att komma ur sängen på morgnarna och det tar lång tid innan jag vaknar till. Vissa dagar känns det inte som jag gör det alls.

Många år har jag härdat ut och tänkt att det blir bättre. För det blir det ju.

Förra året kom jag till en vändpunkt. Då hade vi en tuff, tuff period när Siri fick sin hosta och vi sov väldigt, väldigt dåligt.

I samma veva gick jag min utbildning till andningsinstruktör och lärde mig en massa om hur kroppen fungerar. Mest gällande andning. Såklart. I och med det började jag andningsträna och tog även en del kosttillskott för att förbättra syresättning av cellerna ännu mer.

Och - mörkret blev lättare att hantera. Det handlade inte längre om att härda ut.

Så nu har jag en förhoppning om att det kommande mörket kommer att vara enkelt även denna säsong. Jag har redan börjat äta d-vitamin för att boosta. Jag äter alger och jag andas medvetet och alltid i min Relaxator (andningstränare) när jag åker till och från jobbet (det är onekligen kraftfullt och är ett måste de nätter jag sovit dåligt. Genom att tillföra extra syre till kroppen blir jag piggare, helt klart). Och så tänker jag en massa på vad jag äter. Det är mitt bästa tips för mörket.

Vilket är ditt?

*och håll utkik, ännu en andningskurs börjar inom någon/några veckor. Vill du redan nu anmäla dig går det fint. Mejla mig på stillatankar@gmail.com

framgooglad bild