Jag rullade ut min yogamatta imorse.
Det var tidig morgon utanför fönstret. Mörkt.
Jag har en anings värk i höger höft och väckte kroppen långsamt. Grundade.
Det sägs att de stående ställningarna är viktigast i yogan, just för att grunda och fokusera.
Just nu är de stående övningarna tuffa. Jag vinglar och tappar balansen. Jag känner mig lätt yr.
Och det som händer på mattan händer i livet. Så är det.
Jag går i handledning varannan vecka. Som auktoriserad terapeut behöver jag göra det. Det är som en försäkring både för mig och mina klienter. På att min egen personliga utveckling fortgår. På att jag vidareutbildar mig och också håller ett visst antal sessioner varje år.
Det är tufft med handledning. För det som händer i den händer i livet. Så är det.
Och ord som kommer till mig både i livet, på yogamattan och i handledning är ansvar och rädsla.
Hur mycket ansvar ska jag ta och var går min gräns?
Och vad är mina rädslor, egentligen, och hur ska jag närma mig dem?
Det är omtumlande på många sätt och vis och kanske är det inte så konstigt att jag vinglar på min yogamatta. Men desto viktigare att jag står på den och grundar, tänker jag.
framgooglad bild
Så är det.
SvaraRaderaoch med de orden vill jag säga att jag förstår precis hur du menar och att jag återigen beundrar din klokhet. Kram fina Maria!
Jag går också i terapi...föräldrastöds terapi...varannan vecka. Den får mig också att vingla. Fast den hjälper faktiskt också. Vissa av mina rädslor har kommit upp alldeles spontant...kanske var det därför jag knappt vinglade alls så mycket som jag brukar igår på yoga mattan. Vackert skrivet! Kram
SvaraRaderaVisst är det så, det som händer i livet för övrigt, visar sig också på mattan. Det är också min erfarenhet. Och att du går i handledning, det är som du säger en självklarhet för att du i din tur ska klara av ditt jobb. Jag har gått i handledning i olika perioder i mitt liv, och nu när jag inte gör det så saknar jag det lite. För även om det kan vara tufft så ger det så mycket i slutänden. Kram och vilken fin bild! Är det du?
SvaraRaderaSå sant.. För mig är det Vrksasana som allra tydligast talar om för mig hur jag mår, även när jag knappt lägger märke det själv. Jag behöver bara komma in i positionen så vet jag direkt, det är rätt häftigt.
SvaraRaderaNina - tack fina du!
SvaraRaderaMarika - det är fint när stödet vi tar till oss hjälper. För det gör det ju. Den får oss att vingla och grunda på samma gång, tänker jag. Tack för din tanke!
Annika - ja, min handledning ger mig en massa, precis som min terapi gör (även om jag just nu inte går så mycket i terapi).
Nej, bilden är inte på mig och det fick mig att påminna mig, ännu en gång, om vikten att lägga in bildhänvisning, tack! Jag glömmer så lätt det.
Jenny - Jag gör inte Vrksasana i min practice, men dock Ardhabaddha Padmothasana, och den har en liknande effekt på mig, det är ofta där jag vinglar. Eller i Uthita Hasta Padangustasana (uh, vad den här sanskriten är utmanande för mig, jag måste alltid dubbelchecka stavningen). Kram och tack för din tanke!