Jag yogade inte igår. Jag gör inte det de första dagarna då jag har mens. Det är något jag lärde mig när jag började yoga. Så var det bara. Punkt slut. Sen träffade jag en yogafröken som sa att hon alltid yogade, mens eller ej, och att det där levde kvar från den tiden då männen försökte hålla kvinnorna ifrån shalan. Nu hör jag lite både och (jag hör till och med de som säger att det är rent av är farligt att yoga när man har mens eftersom yogan helt enkelt kan göra att mensen avstannar), men har landat i det faktum att jag lyssnar på mig och min kropp. Och den mår inte bra av att stå upp och ner och vrida hit och dit när jag har mens. Åtminstone inte de två-tre första dagarna.
Så då tar jag hand om mig själv på annat sätt istället. Vilar. Promenerar. Och dricker lite mer kaffe än de dagar då jag yogar. Det gjorde jag igår. Jag intog förmiddagsfikat på mitt favoritcafé i närheten av Stilla Tankars mottagning.
Och det är från det caféet som dagens reflektion kommer. De handlar om att stå upp för mig själv och våga säga ifrån även om det innebär att jag kan upplevas som besvärlig. Jag har vänner som inte har ett dugg problem med det. De klagar hej vilt. Jag har en del att lära från dem. För jag klagar väldigt sällan. Jag vågar inte riktigt. Jag tänker ofta att det nog är jag som är överkänslig och så låter jag det passera.
Men igår var inte min latte god. Alls. Den smakade blaskigt och chokladaktigt.
Min första tanke var den gamla vanliga ”äh, det är nog bara jag som är känslig och har ätit något innan som förstör smaken”. Och så drack jag några klunkar till. Men nej, det var verkligen inte gott. Och jag hade betalt nästan trettio kronor för det.
Så jag sa till. Stod upp för mig. På ett vänligt och okomplicerat sätt. Fick en ny latte och ett leende. Men kände mig ändå lite besvärlig. Det kommer jag nog göra ett tag till, men så länge jag är medveten om mitt beteende och aktivt försöker förändra det, för mitt eget bästa, så utvecklas jag. Och jag gillar utveckling.
Utveckling är hyvens och jag har mycket svårt att tro, att du var besvärlig. Du har ju oxå en fördel på just det cafeet, de borde känna igen dig vid det här laget :) och vet ju att du inte är en gnällis. Men jag håller med dig och vet hur svårt det är att säga nej, stopp och gör om. Jag tycker inte om det. Inte alls. men jag tycker om dig. Undra när vi ska hinna ses och fika. nästa år? Stor kram!
SvaraRaderaHeja dej!! Jag gillar också utveckling! och jag övar också på att stå upp för mig själv! Och jag känner igen känslan som snabbt vill komma, att känna sig besvärlig. Men så tänker jag att "nä, jag TYCKER ju så här!!" Och lika tillfredsställande känns det alltid efteråt!
SvaraRaderaBravo!
SvaraRaderaKram!
Det är väl inte själva yogan utan bandhas som kan stänga av mensen? Alltså uddiyhana bandha. Eftersom det är så kraftfullt. Sedan är ju yogan en uppåtgående process medan energin i menstruationscykeln går nedåt, det blir helt enkelt en kollision, inget konstigt egentligen. Och din yogafröken, va konstigt att hon inte blev påverkad av sin mens, det är ju en kraftfull process, som ett spa i kroppen varje månad. De flesta jag känner som yogar regelbundet kan helt enkelt inte yoga de första tre dagarna för att de inte mår bra av det. Som du. En manskropp och en kvinnokropp fungerar inte lika, tror det är viktigt att se skillnaderna. Oj, så mycket jag skrev, men det är så viktigt tycker jag. Och att man inte ska förminska yogans kraftfullhet.
SvaraRaderaNär det gäller ditt sätt att stanna upp och säga ifrån, så känner jag väldigt väl igen mig! Och jag är som du. Trevar mig fram och försöker göra det på ett trevligt sätt. Så heja dig!
Fröken blund - ja, du har rätt, de vet att jag nästan aldrig "klagar", men ändå -det är tufft ibland
SvaraRaderaMarie jm - ja, visst är tillfredsställelsen efteråt skön, I agree!
C - tack :)
Annika - visst har du rätt i att det bara är bandhas som ska stängas av. Jag var lite slarvig i mitt uttryck :) Eller rättare sagt, jag lägger mig lite på den nivå som många av mina läsare är på, många vet nog inte ens vad bandhas är och förknippar yoga med asanas (eller är jag fördomsfull nu kanske?) Och så tänker jag att menstruationen ser olika ut för oss alla, jag har vänner som yogar som inte alls märker av det. Eller så kanske de inte är tillräckligt inlyssnande, vad vet jag. För mig funkar det inte att hålla bandhas när jag har mens
Och när det gäller att säga ifrån så får vi fortsätta treva oss fram du och jag :) Kram
Tänk att man alltid känner sig "besvärlig", fast det egentligen bara handlar om att man vill ha det man förväntar sig eller har betalat för (eller är värd)? Och, i förlängningen, att stå upp för sig själv...
SvaraRaderaExtra svårt är det väl just när det handlar om subjektiva upplevelser. Det känns ju inte lika jobbigt att byta exempelvis ett trasigt eller fläckigt klädesplagg fast det egentligen inte är så stor skillnad.