Yoga som klänning. Eller?

Det blev ingen klänning idag. För idag lever jag i yogakläder. Och det känns nästan som att ha klänning, så jag fuskar inte Fröken blund, jag är med på din klänningsvecka ändå. Kan vi säga.

Jag åkte hemifrån redan strax efter halv sex i morse. Några skedar hemlagat äppelmos och lite havremjölk grundade jag magen med. Mer än så funkar inte om man ska yoga och vända och vrida på sin kropp.

För vände och vred. Det gjorde jag. Satan i gatan. Och så fick jag en ny asana att gå vidare med, av min magiska lärare Frank Kappas. Så nu är jag ännu ett steg längre i min practice. Inte för att det går att tänka så egentligen, för kroppen och yogan känns olika från dag till dag, men det är som att jag liksom lärt mig var min svaghet och styrka sitter nu. Med hjälp av Frank.

Och idag, efter min practice, kom han fram och satte sig vid min matta, tittade mig i ögonen, log och sa (på sin charmiga engelska med finsk brytning)
"I´ve notice that your breathing is very good now. You breathe beutiful trough all asanas".

Och som certifierad andningsinstruktör (som jag blev igår, hipp, hipp, HURRA) är det mumma att höra. Verkligen. Så nu får yogakläderna hänga med under hela dagen. För att fira riktigt ordentligt. Kanske att jag tar av mig dem när jag ska iväg och kvällsjobba med klienter i kväll, och kanske tar jag på mig en klänning istället. Men bara kanske.