Det är häftigt med våra rädslor.
Hur de begränsar oss om vi försöker mota bort dem, men hur de tjänar oss om vi vågar öppna upp och acceptera dem.
Det är lite som med barn som envisas med att störa oss när vi inte vill. Om vi då motar bort dem och säger nej kommer de tillbaka med förnyad kraft, gång på gång. Om vi istället välkomnar dem och säger ”hej, är du är här, välkommen. Vet du – du får vara bredvid mig, men inte på mig, är det okej?” så är det som att den där påstridigheten lägger sig och efter att ha varit en stund bredvid springer de glatt och obekymrat vidare.
Likadant är det med våra rädslor tänker jag. Om vi låter dem finnas bredvid oss, men inte på oss, så blir de inte lika hotfulla och vi kan, om vi vågar, lära oss mycket av dem.
Jag bygger rädsloträd med mina klienter för att jobba vidare med detta. Det är magiskt vilken potential och möjligheter som finns där.
Och när det gäller mig själv så jobbar jag med mina egna rädslor i min yogapractice. För det som händer på mattan speglar verkligheten. Och vice versa.
Vågar du närma dig dina rädslor?
Mer och mer. Säger oftare 'hej' än 'nej' idag. Renande!
SvaraRaderaHärligt. Det är bättre (och roligare) att säga hej istället för nej
SvaraRaderaJa, de brukar behöva tanka lite uppmärksamhet/närhet eller vad det nu kan vara och sen är de nöjda och kan fortsätta med leken eller vad de nu höll på med, härligt!
SvaraRaderaAnonym - ja, så är det onekligen. Att vara medveten om det gör det hela lite enklare, inte sant?
SvaraRaderaJa, absolut gör medvetenhet allting så mycket enklare. Sen tappar jag tålamodet ändå ibland och måste andas måååånga djupa andetag.
SvaraRaderaJa, medvetenhet gör allting enklare. Men ändå tappar jag tålamodet mellan varven och måste ta måååånga djupa andetag...
SvaraRaderaMaria A - ja, vem tappar inte tålamodet ibland. Det är mänskligt och härligt. Men de där långa och mååånga djupa andetagen gör tillfällena lite färre, tycker i alla fall jag. Kram
SvaraRadera