måndag, januari 23, 2012

Att lära ut yoga

Jag höll miniretreat igår. Det var ganska länge sedan jag träffade en sådan stor grupp.
Det gjorde mig nervös.

Nervös gjorde mig också det faktumet att jag, för första gången, skulle leda yoga.
Som ett led i min balans av vila och aktivitet (som genomsyrar både mitt liv och retreaten) hade jag nämligen lagt in en halvtimmes yoga. Enkla asanas, med fokus på lugn och ro. För att landa , grunda och komma i kontakt och säga hej och sända en tacksamhetens tanke till kroppen. Och för att sedan, när kroppen var varm och energisk enklare kunna ta till sig djupavspänning och avslappning.


Jag tror att det gick bra. För de flesta. Någon såg mer plågad än road ut. Men det är också yoga. Inte att plåga sig, men att börja kika på motstånd.

Nervositeten fanns kvar, men gick snart över i ett stort lugn. För det är alltid ljuvliga människor som deltar. Människor som ibland inte har träffat mig innan, men som ger mig en stor varm kram innan de går och ser ärligt lyckliga ut.

Det är precis det som gör att jag gör det jag gör. Och alltid vill göra det.





10 kommentarer:

  1. Du gjorde det jättebra, som du aldrig gjort annat. Någon nervositet märktes inte av. Mer yogaklasser med Maria! Och vad vilsamt det var med en yogasal som inte var vit. Det kändes så lugnande och grundande. Stort tack för igår och stor kram!

    SvaraRadera
  2. Du gjorde det jättebra, som du aldrig gjort annat. Någon nervositet märktes inte av. Mer yogaklasser med Maria! Och vad vilsamt det var med en yogasal som inte var vit. Det kändes så lugnande och grundande. Stort tack för igår och stor kram!

    SvaraRadera
  3. Jag märkte inte heller att du var nervös men det är väl oftast så att man tror att sådant ska synas så väl på en.

    Det var min första kontakt med yoga, och jag kände direkt att jag ville lära mej mer. Är nu anmäld till en yogakurs med start imorgon :-). Tack Maria!

    SvaraRadera
  4. Åhh jag tänkte samma sak idag när jag satt på min matta och väntade in yogisarna, ivriga och glada. Sen tänkte jag samma sak igen när jag med Maya i bakgrunden talade om andetag. Glömd var hela min manic monday. Lycka att få förmedla yoga.

    SvaraRadera
  5. Vad härligt det låter. Var sugen på att anmäla mig men fegade ur så det får kanske bli en annan gång.

    SvaraRadera
  6. Anna - och stort tack själv, för att du kom, och för fin feedback både här och direkt efter retreaten. Ovärderligt för mig.
    Och ja, mer yoga lär det bli, jag fick defentivt mersmak :)

    Anki - waw! vad häftigt att du ska börja yoga och att du anmälde dig efter att ta testat det på retreaten. Välkommen till yogans värld, den är otroligt spännande, rolig, utmanande, läskig och skön!

    Recept - ja, det där med att få förmedla yoga, det är magiskt. Och jag känner att jag vill fortsätta på den vägen.. Så fortsättning följer..

    Jenny - fegar ur gör vi alla ibland, det är mänskligt. Men det vore onekligen roligt att få möta dig. Det kommer fler tillfällen under våren så håll utkik. Kram och tack för din kommentar

    SvaraRadera
  7. du... Grattis till en lyckad mini-retreat! Jag hade tänkt ge pappan det i julklapp men efter lite research så förstod jag att han var borta den helgen. men...vem vet. en dag kanske vi sitter där tillsammans... kan inte låta bli att fnissa lite åt det, tanken på min pappa där. nåväl. Iallafall. Jag har en award hos mig. till dig. Och man gör vad man vill med den. Typ tar den till hjärtat och håller still. Inga krav på länkar hit o dit och tjafs. bara fint. glädje typ. Kram till dig!

    SvaraRadera
  8. Fröken blund - det hade varit alldeles fantastiskt att ha dig och din pappa med på retreaten. Nästa gång så...För fler gånger blir det, garanterat.
    Och awarden...fina, fina du. Jag har sett den och blivit alldeles varm i hjärtat av den. Tack! Kanske får den stanna där i hjärtat, kanske lägger jag ut den här. För jag har fått ytterligare en award den här veckan, och det känns så coolt. Så jag borde nog...Eller nej, jag gör det som känns mest rätt. Glad är jag i alla fall. I massor. KRAM

    SvaraRadera
  9. Maria, om det är något du är, så är det yogalärare! Och vet du, jag blev nästan förvånad när du skriver att det var första gången du instruerade i asanas - det var liksom så självklart att du hade gjort det hela ditt liv ;)

    SvaraRadera
  10. Nina - vad fint sagt. Och lite så känner jag nog själv också. Men ja, det var första gången jag instruerade i asanas, i alla fall för en sådan stor grupp. Jag har tidigare gjort det med vänner, en och en. Men det är inte alls samma sak. Fast minst lika roligt förstås.
    Kram

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!