Har alltid varit.
Och kommer kanske alltid att vara.
Det var så många år då jag kände mig malplacerad i de flesta sammanhang. Som att det inte fanns någon som kunde svara på just mitt livs frågor. Som faktiskt förstod mig. På senare år har jag mest känt det som att något saknats mig. Att det finns ett tomrum att fylla.
Och så hittade jag yogan. Och många bitar föll på plats. Jag fick den där balansen mellan kropp,själ och ande som jag efterfrågat.
Efter det förfördes jag av psykosyntesen och min utbildning till samtalsterapeut som lade sig som bomull i magen och som fortfarande finns kvar där, som just bomull och som en fantastisk grund att falla tillbaka på när livet runt omkring stormar.
Kombinationen av psykosyntesen och yogan förunderliga värld är något som jag tänker att jag vill utveckla ännu lite mer. Och nu ska jag göra det, och samtidigt fylla hela det där tomrummet i mig. Ja, till och med låta allting svämma över så att det finns en massa att dela vidare.
För nu har jag bestämt mig på riktigt - jag ska hoppa på den nio månader långa yogalärarutbildningen.
Jag ser det som en graviditet. Att mogna och förbereda mig och grotta ner mig ännu lite mer för att sedan förlösa något helt nytt. Vad det är har jag ingen aning om. Men det är det som gör det hela ännu lite mer spännande.
Så jag bugar ödmjukt och tackar för en magisk helg i yogans tecken. Tre dagars intensivyogande med Frank Kappas som bjudit på både skratt och gråt, frustration, prova-på-assistering, cool andning och ljuvlig nackmassage. Och så informationsträffen på Atmajyoti, med andra yogisar. Bara känslan jag fick av att sitta där och prata yoga i två timmar med andra likasinnade gjorde mig säker på att det är precis där jag hör hemma.
Yoga är att stå stadigt i sina egna skor. Fast också, för mig, konsten att fångas i en famn och våga stanna kvar.
Vackert.
SvaraRaderaJag önskar att fler ville kombinera öst och väst inom frisk- och sjukvård, i synnerhet psykiatrin.
Ja, öst o väst har onekligen mycket att lära av varandra.
RaderaHärligt!
SvaraRaderaOtroligt härligt! Tack för din tanke!
RaderaEtt så rätt och sant beslut. Ska bli jätteroligt att följa din resa. Kram!
SvaraRaderaJa, det kommer att bli så spännande, ännu en resa i mitt liv. O ibland undrar jag om det inte krävs en yogis för att verkligen förstå hur stor den resan är! Nu hoppas jag bara att det blir tillräckligt många anmälningar så att utbildningen blir av
RaderaHeja heja, vad härligt!
SvaraRaderaÅh jag blir lite tårögd av dina vackra formuleringar. Och önskar dig lycka till på den där yogastigen som aldrig tar slut. Det blir bara bättre. Allt gott kära Maria!
SvaraRaderaUlrika - ja, jag hoppas att det blir just det - härligt! O tack för hejarop!
SvaraRaderaAnnika - yogastigen är oändlig känns det som, det är det dom fascinerar mig. Tack kära Annika för dina ord till mig. Kram till dig
Underbart! Du har ett oförglömligt år framför dig. Kram!
SvaraRaderaJa, jag förstår det. Känns häftigt! Vi ses på torsdag. Kram
RaderaÅh så fantastiskt! Känner igen mig i det du skriver om psykosyntes och yoga. Magisk duo :-). Lycka till med utbildningen! Varm kram, Sanna
SvaraRaderaSanna - ja, visst är det så mycket som är i princip samma sak i yoga och psykosyntes. De går liksom hand i hand och ibland vet jag inte vad som är vad. Men det spelar ju faktiskt ingen roll. Det är min livsfilosofi som speglar sig inte bara i yogan och i mitt jobb som samtalsterapeut.
SvaraRadera