tisdag, juli 17, 2012

Den där meditationen.....jäklars vad jag behöver den

Jag startade morgonen med meditation idag. Igen.
Jag behöver den mer än någonsin nu.
Båda barnen är inne i en fantastisk utvecklingsfas som gör att det här med att lyssna på oss föräldrar inte riktigt existerar. Det gör att det mesta blir en kamp. Från morgon till kväll.
Att gå från en lekplats kan urarta till värsta kaoset där båda springer åt varsitt håll, helt hysteriska.
Ett restaurangbesök kan gå hur fint som helst men även resultera i ett slagsmål mellan de små.
Och läggningarna på kvällen.....giv mig styrka. De får mig oftast att känna att jag bara vill slänga igen dörren och springa till skogs, skrikande. Det har hänt att jag gjort det, men det gör ju inte saken bättre direkt. Men jag är inte mer än människa, och ärligt talat kändes det rätt skönt just då. För några sekunder övervägde jag att inte ens gå tillbaka.

Ja, det här med barn är fantastiskt och också oerhört frustrerande i vissa perioder. Som det ska vara.

Så tack och lov för meditationen. Som får mig att stå stadigt i mina skor och välja mina krig.
Fotot är taget från vår gässtuga som är en perfekt tillflykt för en frustrerad och irriterad mamma. Såvida jag inte blir upptäckt.

Vill du läsa vidare om meditation så tipsar jag om Svenska Dagbladets artikelserie som handlar om att öst möter väst - för nu kan vi vetenskapligt bevisa det som yogisar vetat i tusentals år - att vi blir bättre människor av att meditera. Stort gilla och heja på det.

10 kommentarer:

  1. Ingen tröst för dig, men jag måste säga att det är skönt att höra att man inte är ensam om att känna sig så. Jag ska minsann föröka mig på meditation igen. Må så gott och hoppas att du finner energi och lugn. Kram Jennifer

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det finns en tröst i att veta att jag inte är ensam.
      Det hjälper kanske inte i stunden, för då känns det som att man är den mest ensamma i hela världen, men annars - absolut!

      Radera
    2. O när det gäller meditation så tipsar jag om länken i ett av mina tidigare inlägg. Smart sätt att komma igång, du börjar smått och får en massa fina tips o övningar

      Radera
  2. Ja, det är skönt att höra att mina inte är ensam. Mina två fina "monster" börjar dagen med att banka varandra. De är killar och börjar bli starka...inget kul alls och jag gapar som en tokig. Vet att det inte hjälper. Stänger in dem på rummet ibland så får de slå sig trötta. Det brukar sluta i skratt...fast inte alltid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Puh! Starka killar som slåss så att man måste gapa! Förstår att du behöver fylla på!

      Radera
  3. Nu har jag inget litet barn längre, men på något sätt inser jag att alla haft rätt... äldre barn, större bekymmer. Och överlag detdär med att ro hem Projekt: familj! Speciellt nu när semestern brett ut sig och man ibland, helt ärligt, går varandra på nerverna. Då. Då behöver jag gå ut i mitt växthust/lusthus varje morgon, endera yoga eller bara sitta i min meditation. Då bäddar jag för åtminstone något bättre tålamod och ro inför dagen. Sat Nam, Maria!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det där med att gå varandra på nerverna, det gör vi typ hundra gånger per dag, mer eller mindre. Utan yogan o meditationen hade jag nog sprungit till skogs för evigt tror jag :)

      Radera
  4. Ja den där meditationen och yogan, den behövs! Just nu är vi fyra vuxna här hemma, två barn och visst är det som Nina säger, man går varandra på nerverna ibland för att det blir så nära. Skönt med ventiler eller kraftsamlare eller vad man ska kalla det :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ventiler OCH kraftsamlare tänker jag att de är, liksom båda grejerna. O jösses vad de behövs

      Radera

Tack för just din tanke, den är viktig!