Den är ovärderlig. Vilan.
Och jag saknar den.
Det är ganska mycket i mitt liv nu.
Det är roliga saker, men det kräver att jag prioriterar min vila.
Min ambition är att göra det varje dag att lägga mig tidigt och läsa eller meditera för att sedan få en god natts sömn.
Men så finns döttrarna där. Som vill vara nära och läsa saga eller trotsar och busar och tar upp större delen av kvällen.
Och mannen. Som också vill ha sin tid. Med all rätt.
Det är det där med att räcka till. För andra och sig själv.
Så vilan blir lidande.
Det är därför yogan är så viktig. Och vilan därefter.
Idag jobbar jag hela dagen på det stora kontoret. Sedan tillbringar jag hela kvällen på Atmajyoti och är med och assisterar på klasser. Men idag får jag in en timmes egen practice däremellan. Den tillägnas vila. Helt ut.
När vilan blir lidande så här så är andningen en schysst kompis att ha med sig. Den hjälper mig på ett ljuvligt sätt.
Det blir andningsövningar både här och där. För att lugna och skapa energi.
That's all. For now. Hur har du det med din egen vila?
Känner att jag litegrann går i samma takt som du nu. Räcker inte riktigt till, men bara jag prioriterar vilan och verkligen säger 'nej' så går det. Så glad att jag har medvetenheten - och glad att du också har den. KRAM!
SvaraRaderaMedvetenheten räcker väldigt långt. Tillsammans med vilan och det där nejet når vi ända fram.
RaderaKRAM
För en utomstående så ser det nog ut som att jag vilar mest hela tiden. Men vila är ju så mycket mer än att "göra ingenting". Så nja, riktig, mental vila får jag nog inte så mycket av just nu, men jag jobbar på det.
SvaraRaderaOch eftersom jag vet hur mycket jobb som ligger bakom beundrar jag verkligen de som behärskar konsten, som du!
SvaraRaderaJa, vila är en konst. Det går att göra precis ingenting och ändå vara otroligt stressad, rent mentalt.
RaderaFör mig handlar nog vilan mer om det mentala, att kunna stilla tankarna och tanka energi. Jag önskar att du fick det, mer och mer. Kram från mig