Nog sjutton yogar jag.
Every damn day.
Trots uppmaning från min läkare att vila.
Inte kan jag hålla mig borta från mattan om jag så vore döende.
För yogan är så mycket, mycket mer än att stå på huvudet och krångla in kroppen i en massa utmanande asana.
Yoga är att vara med sig själv, i sig själv, i kontakt med det där innersta.
Yoga är att förena kropp och själ. Att faktiskt förstå sig själv.
I dagens samhälle är det så mycket enklare att fly sig själv än att stanna upp, vara tyst och faktiskt bara vara just tyst och stilla. Enklare att kolla uppdateringar på olika sociala medier än att ha ögonkontakt med sig själv.
Så jag yogar.
Every damn day.
För att jag behöver hämta hem mig själv och hela tiden scanna av vad som är viktigt.
Jag rullar ut min matta och gör några försiktiga solhälsningar eller någon skön yinövning.
Och så andas jag.
Och bara sitter helt stilla.
Det andra, det kommer, jag har flera liv på mig.
Bilden är från i onsdags när jag vaknade tidigt och hälsade morgonsolen på gräsmattan utanför vår gäststuga i Hälsingland.
Kan bara säga Amen!
SvaraRaderaKram
Det är rätt, håll dig på mattan :)
SvaraRaderaKramar/Annelie
Ja men visst är det så! Fin analys av yogan och livet :) Kram på dig.
SvaraRadera